kurranz

Från mitt posto i skydd avhörde jag Hans Excellence statsminister Fredrik Reinfelds tal genom en så kallad ”webb-radiosändning”. Det var förvisso glädjande att notera att Reinfeldt tagit intryck av min första rapport från Almedalen, där jag efterlyste ett närmare samarbete mellan alliansregeringen och Munkhammar Advisory. Reinfeldt använde sig i sitt tal av såväl lexikala definitioner av ordet ”folkpensionär” och uppmanade åldringarna att i högre utsträckning arbeta. I just denna fråga har jag själv såväl som Johnny Munkhammar sedan tidigare gjort spännande utspel. Detta till trots, så var statministerns tal en besvikelse eftersom Reinfeldt samtidigt höll sig kvar i den förlegade socialdemokratiska uppfattningen om att pensionssystemet ska vara utformat utifrån fördelningspolitiska målsättningar. Tanklöst ställde han redan nu ut dyra löften om nya bidrag till de tygghetsnarkomaner till pensionärer som inte tidigare haft ambitionen att göra rätt för sin pension. Moderatledaren borde naturligtvis titta på andra internationella alternativ på pensionssystem och även här skulle han ha mycket att lära av de förslag som lanserats av mig själv och Munkhammar.

Den bittra eftersmaken av talet till trots, så är det mycket glädjande att se att det inom de yngre leden av moderater finns gott om ungdomar som vågar tänka i nytt. På den amerikanska hemsidan Facebook har en särskild grupp – kategoriserad som en ”fan club” – startats till min ära. Jag har tidigare här på ”blogen” skrivit om hur jag i Timbro-kretsar kommit att liknas vid Ayn Rands romanhjälte John Galt; ofta genom att man parafraserar bokens nyckelmening: ”Vem är John Galt?”. Därmed var det närmast givet att min fan club skulle namnges som ”Vem är Kurt G. Rantzen?” av dessa mycket belästa ungdomar. Jämförelsen mellan mig och romanhjälten Galt bottnar i att vi båda så ärorikt arbetat för en strejk bland oss inom den samhälleliga intelligensian; en strejk som skulle få världen att skälva.

Jag har tidigare haft olyckan att konfronteras med betydligt mer vanartade och lågutbildade ungdomar som på hemsidan Allt om TV bedrev direkta trakasserier mot mig och min familj. Därför är det glädjande att se att den politiska fostran som jag bedriver på min ”blog” har fått ett sådant gensvar bland landets välartade ungdomar.

(Ett litet kärleksfullt rapp på fingrarna vill jag emellertid utdela till de nämnda ungmoderaterna. I programförklaringen till sin klubb skriver de ut ordet ”diskutera” med dubbla ”s”. Eftersom det korta ”i-ljudet” i första stavelsen åtföljs av två konsonanter är detta en felaktig stavning. Jag tar för givet att denna lilla fadäs är ett resultat av att ungdomarna har fått sin skolundervisning i socialdemokraternas flumskola och kanske rent av vuxit upp i hem där det inte funnits tydliga auktoriteter eller faders- och modersgestalter att förhålla sig till.)