Stalinism i Malmö.
Semestern är slut för min del och därmed även pausen i bloggandet. När nu sommaren lider mot sitt slut går mina tankar framför allt till alla mina vänner och kolleger i Limhamn, som är mycket oroliga inför skolstarten.
Malmö stad har nämligen i traditionell socialistisk anda bestämt att utsätta de stackars barnen i Limhamn för ett socialt experiment med okända konsekvenser.
Planen är nämligen att ett femtiotal elever skall transporteras från Kroksbäck till den fina och anrika Linnéskolan. Grundtanken är säkerligen god; att det skall främja förståelsen mellan olika befolkningsskikt att slumpmässigt blanda elever med varierande bildningsbakgrund på det här viset. Kroksbäck är en av Malmös mest nedgångna stadsdelar där dagdriveri och laglöshet breder ut sig.
I praktiken är experimentet emellertid lika grymt och hänsynslöst som Stalins folkförflyttningar. Det kommer att drabba alla inblandade och kommer sannolikt bara att öka misstänksamheten mellan de båda stadsdelarna. Relationen har redan varit ansträngd då Kroksbäck och andra problemområden redan exporterat många av sina sociala problem till Limhamn; rån och stölder utförda av besökande ungdomsgäng är legio. Det var denna brottsvåg som för ett par år sedan fick några förnuftiga invånare i stadsdelen att gå ihop och bilda ett medborgargarde.
Kommer kroksbäckseleverna att kunna dra nytta av den trivsamma miljön och Linnéskolans pedagogik? Knappast. Kroksbäcksskolan hör till de sämst presterande i landet, medan Linnéskolans ungdomar generellt sett är mycket begåvade. Kroksbäckseleverna kommer alltså inte kunna tillägna sig undervisningen på Linné, och kommer därmed endast att utgöra ett störande moment i Limhamnsbarnens skolgång.
Med en liberal skolpolitik hade detta problem inte kunnat uppstå. Om skolbildning tillhandahölls av privata företag på marknadsmässiga villkor, skulle ingen få för sig att tvinga ihop elever med olika bakgrund på det här viset. Tvärtom skulle alla elever - oavsett begåvning - kunna köpa sig den skolform som passar de egna behoven bäst.
Andra bloggar om: Limhamn, Kroksbäck.
Blogtillskott.
Vi manliga bloggare får nog passa oss innan vi konkurreras ut av alla dessa rappa kvinnliga debattörer! Blogens format lämpar sig för en förhållandevis grund och pratig analys, vilket torde passa kvinnofolk bättre än oss mer eftertänksamt lagda män.
Så vi liberala bloggare får nog vara på vår vakt framöver!
Andra bloggar om: manligt, kvinnligt.
Dags för liberala nationalräkenskaper.
Det är allmänt känt att Statistiska Centralbyrån inte längre ägnar sig åt statistik. På senare år har man istället koncentrerat allt större resurser på ideologiproduktion för det socialdemokratiska partiets räkning. Ett exempel bland många är väl professor Joachim Vogels lögnaktiga socialistiska kampanjer, vilka alltid går ut på att smutskasta USA och framhålla Sverige som ett föregångsland.
Den borgerliga regeringen måste sätta stopp för detta. Det är inte rimligt att en statlig myndighet får ägna sig åt socialdemokratiskt propagandaarbete. Regeringen har redan ändrat definitionen på arbetslöshet. Nu måste också nationalräkenskaperna reformeras i liberal riktning.
Skatter har en förödande effekt på den ekonomiska tillväxten. Tunga avsändare som IMF, EU-kommissionen, European Journal of Political Economy, European Economic Review, Journal of Macroeconomics, OECD, NBER, Economic Inquiry och Timbros Johnny Munkhammar har alla lyckats bevisa att skatterna skadar ekonomin.
Sverige har som bekant sedan en lång tid tillbaka högst skatter i världen. Trots detta redovisar SCB år efter år tillväxtsiffror som hör till de högsta i OECD. SCB:s statistiker är uppenbarligen inte medvetna om att en så hög tillväxt är omöjlig med det svenska skattetrycket. Därför måste statistiken nu revideras så att vi får tillväxtuppgifter som stämmer bättre överens med den verklighet vi ser omkring oss. Svenskt Näringsliv har föreslagit en ny definition på tillväxt som ger en sannare bild av den svenska utvecklingen:
Jag skulle dock för egen del vilja föreslå en annan variant, som är ännu bättre förankrad i liberala grundprinciper. Mitt resonemang är som följer. Det privata näringslivet bidrar till att öka människors frihet. Den offentliga sektorn, däremot, har till syfte att förinta människors frihet. Alltså borde vårt nationella tillväxttal räknas som det privata näringslivets procentuella tillväxt minus tillväxten i den offentliga sektorn. På så vis skulle Sverige hamna på den position där vi hör hemma i välståndsligan. Vidare skulle liberalt reformarbete per automatik ge en väldigt hög tillväxt.
Andra bloggar om: SCB, Tillväxt.
Det estniska undret.
Tallinn today is simply shining. There are many new buildings, the Old Town has been renovated, there are restaurants everywhere, people look happy, technology is abundant, and there seems to be activity wherever you look.
Som tämligen berest själv kan jag bara ge Munkhammar rätt: varhelst det finns fria marknader, blomstrar den mänskliga lyckan. I socialistiska länder som Sverige, är lyckan däremot kraftigt beskuren. Där frodas avundsjukan och skadeglädjen. Den som är framgångsrik i sitt värv kan aldrig riktigt njuta frukterna av sitt arbete.
Jag är säker på att illvilliga läsare kommer framhäva att objektiva fakta helt lyser med sin frånvaro i Munkhammars text. Men dessa kritiker avslöjar därigenom bara sin egen okunskap. Är man i besittning av Munkhammars rika erfarenhet och liberala analysförmåga, behövs inga fakta. För en person som är så berest som han räcker det att andas luften i Tallin under några timmar för att förstå vart landet är på väg och bygga en insiktsfull analys på dessa iakttagelser.
Personligen tycker jag vi svenskar skulle visa Johnny Munkhammar större tacksamhet för att han så frikostigt delar med sig av sina intryck från alla sina resor!
Andra bloggar om: Estland, Resor, Johnny Munkhammar.