kurranz -

Regeringsombildning, del VII.

Det har blivit dags för mig att fortsätta min presentation av den toppade liberala drömregering som vid nästa val skulle ge alliansens ett nytt starkt mandat för nödvändiga reformer. Jag kan stolt konstatera att min ministerlista ingjutit nytt hopp om svensk borgerlighet, vilket också kunnat avläsas i opinionsmätningarna.

Ministris för kvinnor och barn. Marie Söderqvist-Tralau. På min bloggs kommentartråd har det påpekats att min nya regering har en manlig sammansättning. Detta är inte att förvåna då man måste komma ihåg att regeringsarbetet är ett ansvarsfullt värv som tarvar manliga dygder som mod, analytisk förmåga och handfast ledarskap. Dessa karaktärsegenskaper har helt åsidosatts med den politiska vänsterns kvoteringselände. Och kanske värre än då: som den bortom fattningsförmågan maskuline tilltänkte forskningsministern Dick Erixon har framhållit har de pojkar som vänstern vaskar fram som politiker, snarast utstrålar en feminiserad ”post-maskulinitet”. Det handlar om fjolliga gossar som gråter ut offentligt om allt möjligt, vilket – precis som Erixon konstaterar – tidigare hade varit otänkbart i amerikansk politik. Vem kan föreställa sig en Richard Nixon som pladdrar om barn och hundvalpar, en Oliver North som gråter eller en George W. Bush som pratar ut om alkoholmissbruk och läser sagor för barn? Riktiga män som Dick Erixon och jag själv har förstått att bejaka vår maskulinitet, vilket inte bara gjort oss så åtrådda bland kvinnor utan också till trovärdiga och dådkraftiga politiker.

John McCains val av vicepresident visar däremot att det finns propagandafördelar att skörda med en tilldragande kvinna som sekundant till oss män. Dessutom måste en regering anta ett helhetsperspektiv på politiken och då kan det faktiskt rentav finnas politiska vinster med att en kvinna ta ansvar för de mer mjuka och emotionella områdena av politiken. Med detta i beaktande har jag därför letat efter en kvinna som uppfyller de kvalifikationer som man kan förvänta sig av ett borgerligt statsråd. Till en början föll mitt val på Svenska dagbladets lite kärva skönhet Maria Abrahamsson. Emellertid fordrar regeringsarbetet, vilket tilltänkte reformminister Johnny Munkhammar så förtjänstfullt redogjort för, en stor förtrogenhet med moderna språk. I detta sammanhang har Abrahamsson själv gjort betydande insatser för den sociobiologiska forskningen:

[N]är jag låg i Lund noterade jag att tjejerna som läste matematik som regel var mer plattbröstade än de som studerade t ex moderna språk.

Efter att jag ingående och från olika vinklar studerat ett flertal bilder av Maria Abrahamssons överkropp, kom jag därför fram till att hon var sämre utrustad för den aktuella ministerposten. Valet föll därför för den mer yppiga skönheten Marie Söderqvist-Tralau. Bilden nedan dokumenterar hennes goda handlag med barn, vilket också är meriterande i sammanhanget. Till Söderqvist-Tralaus förtjänster hör också att hon med sin kvinnliga kreativitet skulle bli en tillgång i arbetet med grundlagsutredningens viktiga arbete med att utarbeta en modern rösträttsförordning.