Litteraturpriset: ännu en skymf mot Alfred Nobels minne
Den fullständigt okände Jean-Marie Gustave Le Clézio belönades idag med världens finaste litterära pris. Redan förra året skrev jag apropå att utmärkelsen då tillfallit den socialistiska författarinnan Doris Lessing om hur detta pris kommit att bli en skymf för dess upphovsman, den frie entreprenören och innovatören Alfred Nobel:
”Vi minns kommunisten Dario Fo, Fidel Castros och Slobodan Milosevics handgångne man Harold Pinter, kommunisten José Saramago, socialisten Günter Grass, vänsteraktivisten J M Coetzee, kommunisten Elfriede Jelinek -- exemplen är otaliga.”
När priset inte gått till uttalade marxister har det istället handla om tveksamma poeter som Wisława Szymborska, vilka aldrig hade klarat sig i konkurrensen om litteraturen fick fungera efter marknadsekonomins principer.
Att detta stolta pris tillåtits dras ner i smutsen låter sig enkelt förklaras av Svenska akademiens politiska sammansättning. De aderton stolarna har under senare tid blivit till en förvaringsplats för övervintrade revolutionsromantiker som Per Wästberg, Torgny Lindgren, Peter Englund och Kristina Lugn. När posten som ständig sekreterare överlåtits till socialisten och antiamerikanen Horace Engdahl var detta bara det slutgiltiga beviset på att man förrått sin egen devis om ”snille och smak”. Vad gäller Engdahls kapacitet finns det anledning att erinra om bloggkollega Dick Erixons träffsäkra karaktäristik:
”Horace Engdahl är en av alla dessa låga, snåla och, faktiskt, rätt inskränkta intellektuella som tror att de är gudar och står över allt patrask där ute i samhället.”
Om Engdahl hade bemödat sig med att läsa amerikansk litteratur hade han t.ex. inte kunnat att undgå liberala kvalitetsförfattare som Robert P. Murphy. Murphy har med sitt epokgörande epos Minerva givit ett bestående bidrag till den västerländska kulturtraditionen. Murphys skildring av det liberala idealsamhället borde vara obligatorisk läsning för vår framtidsinriktade ungdom, dessutom hade Alfred Nobels arv blivit väl investerade pengar. Murphy har nämligen lovat att – mot en ersättning på 500 000 $ -- skriva en uppföljare till sin roman. Den som vet att Nobelpriset för vinnaren innebär ett ekonomiskt tillskott på tio miljoner kronor (omräknat 1 500 000 amerikanska dollar) förstår att vi nu gått miste om en litterärt värdefull tetralog.
DN, SvD, SDS, SDS, GP, Expressen, DN, SvD, SDS, Expressen, GP, DN, Expressen, SDS.
Andra bloggar om: Jean-Marie Gustave Le Clézio, Robert P. Murphy, Horace Engdahl, Nobelpriset.
Du kanske missat det, men författarens politiska uppfattning är inte en parameter när det avgörs vem som ska få priset (lika lite som nationalitet är det).
Det här var en av de roligaste satirerna över det marknadsliberala tänkandet som jag läst på länge. I synnerhet slutknorren: Murphy har lovat att skriva en uppföljare till sin roman om någon skänker honom 500 000 $. Ja, jävlar...
Naturligtvis skall inte författarens politiska uppfattning vara en parameter vid valet av nobelpristagare, det skall ju naturligtvis vara helt självklart att alla typer av vänsterfolk skall sorteras bort att det inte ens skall behöva vara en parameter vid valet. Ett annat lämpligt val som nobelpristagare hade ju t ex varit den lysande danske författaren Sven Hassel .
Ett annat lämpligt val som nobelpristagare hade ju t ex varit den lysande tyske författaren och anti-kommunisten, A. Hitler. Det är skamligt att hans främsta verk "Min kamp" har nonchalerats av akademiledamöterna. Men vad annat är att vänta av denna kommunistklubb.
Kurt: Om man först väljer bort alla som inte matchar ens urvalskriterier så behöver man inte ta hänsyn till den parametern när man sedan väljer. Lysande slutledning...