Kommunisten Lessing drar Nobels minne i smutsen
Den ökända kommunisten Doris Lessing har alltså belönats med världens finaste litterära pris.
Är det inte ett hån mot Alfred Nobel, en av Sveriges mest framgångsrika kapitalister och industrialister, att priset som han instiftade nu tilldelas människor som är på krigsstigen inte bara mot det system som lät Nobel bygga upp den rikedom som lade grundplåten till priset, utan också mot den enskilda initiativtagande människan? Människans förslavning, det är kommunismens budskap i dess prydno -- inte den frigörelse som Nobel själv bidrog till både som industriman och som kulturell välgörare.
Litteraturpriset har dessutom kommit att stå i bjärt kontrast mot de andra Nobelprisen, som ju hyllar förnuftet, det vetenskapliga framsteget som förbättrar människans livsvillkor -- sunda och nobla liberala, kapitalistiska ideal. Vi minns kommunisten Dario Fo, Fidel Castros och Slobodan Milosevics handgångne man Harold Pinter, kommunisten José Saramago, socialisten Günter Grass, vänsteraktivisten J M Coetzee, kommunisten Elfriede Jelinek -- exemplen är otaliga. Under de senaste tio åren har priset i 70 procent av fallen tilldelats författare och dramatiker som är öppna med sin marxistiska läggning (hypotesen att där också kan finnas en och annan hemlig kommunistisk infiltratör bland de övriga kan jag dessvärre inte vederlägga i detta enkla bloginlägg). Det belägger bortom allt rimligt tvivel vilken hemlig agenda som har styrt Svenska Akademins urval. Partibok gär före litterär storhet.
Vi får här också en förklaring till varför Astrid Lindgren aldrig fick litteraturpriset: hon diskvalificerade sig själv genom att offentligen kritisera den socialdemokratiska högskattestaten och genom att i sina böcker beskriva en sund svensk ungdom, hylla den enskilda, dådkraftiga individen och rentav förespråka kapitalism -- vi minns väl alla Pippi Långstrumps kappsäck med guldmynt. Och som på given signal jublar i dag kultursidesvänstern och vänsterbloggarna över att ännu en av deras försvurna får Nobelpriset.
Jag ser att flera av mina högt skattade liberala bloggkolleger inte ens bevärdigar det enbarmliga priset med en kommentar, men jag vill härmed dra min lans för en motkampanj. Jag hoppas att vi liberala bloggare kan skapa en opinionsstorm mot det kommunistiska övertagandet av vårt finaste kulturpris. Allt annat vore en skam för Sverige -- och ett svek mot Alfred Nobel.
Andra bloggar om: Doris Lessing, Nobelpriset.
Ganska bra parodi på högerdogmatiskt dravel det här, men kanske lite väl uppenbart. Det skulle vinna på lite mer subtilitet. Låt dig inspireras av Jonathan Swifts "A Modest Proposal" eller Stephen Colberts tal från White House Correspondants Dinner -- två mästerliga parodiker och satiriker.
Ja, det var bättre förr när priset gick förtjänta och skärpta skriftställare som Rudyard Kipling och Winston Churchill.
Till listan av moskvatrogna pristagare måste väl även läggas John Steinbeck som så patetiskt skildrat patraskets äventyr i såväl "möss och människor" som "Vredens druvor". Dessutom har väl varken Sartre eller Bertrand Russel gjort sig kända för att darra på manchetten när det gäller att springa Kremls ärenden.
Det är hög tid att De Aderton börjar lyfta fram våra framstående liberala tänkare som Johan Norberg, Amelia Adamo eller Ayn Rand!
Fan, den här bloggen är ju ännu roligare än badlandshyena
Så här var det...
badlandshyena.wordpress.com
"X har ett trevligt upprträdande och vill gärna inleda 'diskussioner' men partiets vilja är för honom lag. Hans hustru är ävenledes fanatisk kommunist."
(typisk notering ur IB:s register enligt gamle säpochefen P G Vinge. Den här bloggen har uppenbarligen samma partipolitiska iver, öäven om det nu gäller författare i världsklass. Haha.
Så det är här den ironiska generationen har dragit sig undan.
För övrigt är det väl lite elakt mot Doris Lessing att påstå hon dragit Alfred Nobels minne i smutsen. Hon har väl inte själv bestämt att hon ska få priset?
En av Alfred Nobels "regler" till att kunna få ett nobel pris var att människans bakgrund inte skulle
spela någon roll
Bäste Långben,
Det är möjligt att Alfred Nobel slog fast dylika kriterier. Att "bakgrund inte ska spela någon roll" låter för övrigt rimligt: Som liberal tror jag på människans förmåga att för egen maskin, utan statliga kryckor och ledband, slå sig fri från olyckliga omständigheter.
Men här har vi ju att göra med människor som tvärtom inte velat göra upp med sin bakgrund, människo som hela sina liv har framhärdat i sina kommunistiska villfarelser, stött allsköns diktaturer och propagerat vänsterpropaganda i sina böcker.
Jag är tämligen säker på att det inte var sådana vänsterelement den gode Alfred hade i åtanke när han
testamenterade sin förmögenhet för att främja den goda litteraturen.
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén