kurranz

Så var det då dags för den första lektionen i Kurres politiska skola. Innan vi börjar: Ta av eventuella huvudbonader, spotta ut era bubbelgum samt stäng av mobiltelefoner och andra störande elektroniska attiraljer.

 

Jag kan tro att det är förvirrande för er ungdomar att se hur era ideologiska förebilder Neo och Muf plötsligt drar åt olika håll när det gäller de nyligen uppblossade strdigheterna i Georgien. Då jag liksom min kollega Johnny Munkhammar är expert på konfliktens historia och bakgrund (Munkahmmar har t.ex. som en av få kommentatorer uppmärksammat den numera avvecklade sovjetiska civila underrättelsetjänsten KGB:s nuvarande roll i konflikten), tänkte jag utnyttja denna lektion att ge en mer utförlig förklaring av den liberala synen på internationella reaktioner.

För en oinvigd betraktare framstår vi liberaler törhända som ytterst motsägelsefulla i våra utrikespolitiska ställningstaganden. Varför är vi för den amerikanska invasionen i Irak medan vi fördömer Rysslands intåg i Georgien? Varför kämpar vi för Kosovos självständighet men inte Sydossetiens? Varför betraktar vi ”regime change” som ett legitimt mål när det sätts upp från amerikanskt håll, men inte annars?

Dessa frågor missar emellertid en oerhört viktig poäng. För oss liberaler är nämligen rätt och fel i den internationella politiken inte en fråga om vad som görs, utan vilken aktör det är som handlar. Liberalismens första utrikespolitiska princip lyder således: Åtgärder som vidtas av en demokrati gentemot en icke-demokratisk entitet är per definition legitima. Därmed torde det vara ställt utom allt rimligt tvivel, att USA i Korea, Vietnam, Afghanistan, Irak och annorstädes haft rätten på sin sida – och Rysslands intervention i Georgien saknar av samma skäl legitimitet. För att ta ställning i en internationell konflikt behöver vi liberaler således tack och lov inte sätta oss in i dess sociala, kulturella och politiska bakgrundsfaktorer. Det räcker att konsultera Freedom Houses ypperliga demokratiranking. Den part som erhåller den bästa rankingen är den part som förtjänar stöd från oss liberaler.

I vissa fall är denna enkla tumregel dessvärre otillräcklig. 1980-talets krig mellan Iran och Irak torde vara ett sådant exempel. Lyckligtvis finns det för dessa fall en sekundär princip att falla tillbaka på, nämligen: om båda parterna inte skiljer sig åt nämnvärt i demokratihänseende, är det den part som står USA närmast som har rätt. Detta är således bakgrunden till att vi liberaler – trots de stapplande försök till demokrati som gjorts från palestinsk sida – inte har några som helst problem att överse med de oegentligheter och övergrepp som eventuellt begås av den israeliska staten. Genom att ha intima band till USA har Israel nämligen friköpt sig från allt ansvar för dessa handlingar.

Per Gudmunsson på Svenska Dagbladets duktiga ledarredaktion kom nyligen med ett briljant förslag på tillägg till dess båda principer i form av en mycket fiffig regel för bedömningar av komplicerade utrikespolitiska konflikter. Man kan helt enkelt välja ut en s.k. ”Arabdiktatur” (vilka måste skiljas från Arabdemokratier som Irak) och sedan inta motsatt ställning.

Därmed är den första lektionen i ”Kurres skola” avslutad. Jag lämnar det som en övningsuppgift åt mina läsare att välja ut en godtycklig utrikespolitisk konflikt och sedan ta reda på vad den Libyska staten har att säga om konflikten. Skriv sedan en kortare politisk insändare och använd mina ovanstående liberala regler för att argumentera för motsatt ståndpunkt.

Andra bloggar om: Folkbildning, Johnny Munkhammar, Per Gudmunsson, Georgien, KGB,

I över tre decennier har institutionen 'Bamses skola' tillåtits förstöra vår ungdom. I form av manipulativa föreläsningar utsätts våra allra yngsta för försåtligt utformad socialistisk propaganda, som i barnen inplanterar vanföreställningar som att 'skatter är ett sätt att hjälpas åt'. Jag har på senare tid fått en stor anhängarskara bland Sveriges politiskt intresserade ungdomar. Mot bakgrund av detta känner jag att jag är skyldig dessa politiska framtidshopp en liberal motvikt till de lögner de dagligen utsätts för i sitt bamseläsande. Därför startar jag nu Kurres politiska skola.


Exempel på socialistpropaganda från ungdomsmagasinet 'Bamse'.

Kurres politiska skola erbjuder ett kvalificerat utbildningsprogram som ställer höga krav på sina deltagare, men som också ger mycket tillbaka. Skolan ger unga, lovande personer med starkt intresse för ett friare Sverige en möjlighet att växa idémässigt och komma i kontakt med det nätverk av etablerade liberaler som denna blogg är en del av. På så vis får undertecknad också möjlighet att lära känna några av landets bästa unga frihetsentusiaster.

De som följer utbildningsprogrammet och skriver en kort essä på temat "liberalismens betydelse i dag - och dess utmaningar" erhåller ett certifikat utfärdat av det privata universitetet Fairfax University Institute, vår egen duktige arbetsmarknadsministers alma mater.

Andra bloggar om: Bamse, liberalism, folkbildning, Fairfax University.

Vilhelm Moberg är en av Sveriges främsta författare. Visserligen handlar hans berättelser framför allt om enkla svenskars öden, vilka lever sina liv långt ifrån de exklusiva miljöer som vi liberaler är vana vid. Icke desto mindre har hans utvandrarepos vunnit ett inernationellt erkännande som nästan kan mäta sig med Johan Norbergs popularitet. Det kom därför inte som någon överraskning när socialdemokratin försökte lägga beslag på Moberg och framställa honom som socialdemokratisk partigängare. Denna historieskrivning är emellertid mycket ohederlig, då Moberg var en oerhört komplex personlighet, som knappast hade gått med på att bli ett simpelt verktyg i händerna på en politisk rörelse. Det är därför jag med stor glädje noterar Johan Norbergs insatser för att göra upp räkningen med dessa vanföreställningar och visa, att Vilhelm Moberg var övertygad nyliberal och genom hela sitt liv troget och lojalt tjänade näringslivets intressen. Det är så självklart att det egentligen ej behöver utsägas, att Moberg, om han varit verksam idag, hade varit Senior Fellow på Cato Institute och i samarbete med den chilenske politikern José Pinera utarbetat planer för hur världen kan befrias från det socialistiska tyranniet.

Emellertid innehåller Mobergs författarskap en del tvetydigheter. Så kan man t.ex. i romanen A. P. Rosell, bankdirektör hitta en del formuleringar som kan missförstås och istället tolkas som en kritik mot marknadsekonomin och kreditväsendet. Det vore därför påbjudet att Norberg, vid en eventuell återutgivning av boken, fick uppdraget att redigera Mobergs manus för att förtydliga det liberala frihetsbudskapet.

Andra bloggar om: Vilhelm Moberg, liberalism, Socialdemokraterna, Johan Norberg.

Så har då tiden kommit för ett sista klargörande till signaturen Veronica som tagit plats på mitt kommentarfält med några oförskämda frågor och osakliga påhopp. Hon skriver:

 

[T]ror du på allvar att "terrorister" skulle fastan i dina kameror och dyka upp på demonstrationen? Förståt du inte att de som skulle dyka upp skulle vara vi som verkligen förstår vad liberalism är och de som skulle stanna hemma skulle vara de gamla kommunisterna, fast du kanske innerst inne känner att du tillhör dom?

 

Detta var den fräckaste förolämpning mot såväl mig själv som den svenska underrättelseverksamheten som jag någonsin hört. Försvarets radioanstalt och Sveriges säkerhetspolis känner naturligtvis igen lössen på gången. Och finns det något man kan ta för givet om avgrundsvänstern så är det att de inte missar ett tillfälle att vädra sina palestinaschalar och långhåriga kalufser på landets gator. ”Vi som verkligen förstår vad liberalism är” -- som Veronica själv skriver -- förstår nog också att hålla oss borta från liknande pöbelaktivitet. Om inte annat, vill jag -- till naiva kvinnor som Veronica -- påminna om Ådalen och EU-toppmötet i Göteborg. Mina trogna läsare förstår också hur absurt det är att nämna mig -- som är en av de främsta företrädarna i Sverige för liberala värden som frihet och företagssamhet -- i samma mening som ordet "kommunism".

Andra bloggar om: Kommunister, osakliga påhopp,

Läsaren får ursäkta att jag dröjer något med min definitiva nådastöt mot den näsvisa men dåligt pålästa signaturen Veronicas insinuanta frågor. Jag finner det nämligen påbjudet att uppmärksamma er läsare på en mycket fin reseskildring från det soliga Singapore, signerad min liberala meningsfrände kulturpersonligheten Johan Staël von Holstein.

Jag har tidigare här på bloggen berättat om mina egna resor i detta fantastiska land och det kreativa klimat som landets låga skatter genererar. Staël von Holstein skriver nu på ett elegant och språkvårdat sätt:

”Där är rent, snyggt, tryggt, roligt, geografiskt väl plasserat, bra miljö, service orienterat och fantastiskt helt enkelt.”

Staël von Holstein bemöter också de okunniga invändningarna om att Singapore på något sätt skulle brista vad det gäller mänskliga fri- och rättigheter:

MEN..! Skriker då en massa som inte varit där, vad händer med yttrandefrihet osv. Det avskräcker ingen. Singaporianer får resa hur mycket de vill, när de vill och inga emigrerar, samtidigt som massor av framgångsrika och förmögna västerlänningar (bl.a. 1700 Svenskar) flyttar dit och bosätter sig varje år.

 

Det är typiskt att debatten om Singapore i Sverige kontrolleras av vänsteranstrukna organisationer som Amnesty International och Reportrar utan gränser, vars företrädare aldrig har haft förmånen att, som Staël von Holstein och jag själv, bjudas in till landet och träffa regeringspartiets framtidsinriktade politiker.

Precis som Staël von Holstein skriver är den svenska debatten inskränkt på så sätt att vi alltid förutsätter att våra egna system för skatter, rättskipning och katastrofhantering är de bästa. Han påminner om den socialdemokratiska regeringens svinaktiga beteende i samband med tsunamikatastrofen, men han kunde också ha nämnt den gatlopp han själv tvingades löpa för den svenska kultureliten utan att Amnesty eller Reportrar utan gränser så mycket som andades någon kritik. Då var det istället jag och Fredrick Federley som i en gemensamt koordinerad aktion fick ta Johan i försvar, när han känslomättat och kulturellt beklagade förföljelsen:

Jag behandlas som en dömd brottsling där brottet är ställt utom allt tvivel, men likt Kafkas figur är jag varken dömd eller åtalad, utredd eller ens misstänkt. Jag är bara dömd av den socialistiska PR-apparaten och det gamla socialistgardet inom journalistkåren och kultureliten.

 

För mina litterärt obildade läsare vill jag informera om att Kafka var en tjeckisk författare och den ”figur” som Staël von Holstein åsyftar är en man som förvandlades till en skalbagge. Så långt tilläts alltså människorättskränkningarna att gå i Sverige att en av våra mest framstående entreprenörer och kulturpersonligheter behandlades som en insekt. Detta ger perspektiv på hur skenhelig den socialistiska kritiken mot de asiatiska tigerekonomiernas demokratiska system är.

 

Andra bloggar om: Singapore, Johan Stäel von Holstein.

Mitt inlägg om prositution har uppenbarligen väckt en del reaktioner inom avgrundsvänstern -- som i sedvanlig ordning använder sig av tillmälen i stället för sakargument i debatten. Vi liberaler är vana vid att bemötas med avsky och förakt -- men dessa upprörda reaktioner är inget annat än bevis på att vår logiskt uppbyggda världsbild är korrekt, och att vi utmanar starka särintressen. Således ger jag mig nu i kast med Veronicas andra fråga: "liberal är väl synonym med frihetsälskande? Vad har bevakning av folket och kartläggning av folkets privatliv med frihet att göra? "

Veronica lilla, 'liberal' är faktikst inte synonymt med frihetsälskande -- jag uppmanar dig att konsultera det vederhäftiga uppslagsverket Wikipedia för en exakt och allmänt vedertagen definition. Vi liberaler älskar förvisso friheten, men denna vår kärlek till friheten överskuggas emellanåt av vårt hat gentemot frihetens fiender. Sålunda hatar vi socialism, islamism, feminism och andra irrläror som har som mål att ta ifrån oss vår frihet.

Vi lever i en värld som har murar, och dessa murar måste vaktas av män med gevär. Vem ska göra det? Du, Veronica? Birgitta Ohlsson? FRA har ett större ansvar än ni överhuvud taget kan begripa. Ni klagar över "bevakning" och "massavlyssning". Ni har den lyxen. Ni har lyxen att inte veta vad jag vet: att FRA:s signalspaning räddar liv. Ni vill inte veta sanningen för att långt ned i regioner ni inte talar om på fester, vill ni ha FRA uppe på den där muren! Ni behöver FRA uppe på den muren!

Vi liberaler har varken tid eller ork att debattera med människor som lever sina liv under den filt av frihet vi tillhandahåller, och som sedan har mage att kritisera dett sätt på vilket friheten tillhandahålls! Det hade varit mycket bättre om ni, såsom vår statsminister föreslagit, lät debatten dö, tackade för våra uppoffringar och höll er undan.

Andra bloggar om: liberalism, frihet, terrorism, FRA.

Som utlovat tar jag mig nu an de frågor som en ambitiös (men dessvärre dåligt informerad) läsare skrivit under ledigheten. Veronica skriver "du vet väl att det är olagligt att köpa sex?" och denna fråga erbjuder ett lämpligt tillfälle att förklara den liberala synen på prostitution.

För oss liberaler är den svenska sexköpslagen en styggelse. Prostitution har traditionellt erbjudit en möjlighet för lågproduktiva kvinnor att bidra till samhälsekonomin genom att sprida trivsel och komfort i vardagen för oss herrar. Efter järnridåns fall har det öppnats nya möjligheter för kvinnor ifrån öst att ta sig till Sverige och slå mynt av sina yttre företräden. Att man från vänsterhåll försöker sätta käppar i hjulen är uttryck för samma obehagliga strömningar som kom upp till ytan i samband med Vaxholmskonflikten. Precis som i det fallet försöker man klä fördomar och rädsla för konkurrens i en språkdräkt som andas medkänsla och omtanke. Det är i detta sammanhang ingen slump att det är just socialdemokratiska kvinnoförbundet som varit pådrivande i kampen mot prositutionen: naturligtvis har kvinnor som Nalin Pekgul och Margareta Winberg särskilt stor anledning att frukta konkurrensen från sina behagliga systrar i öster.

Särskilt problematiskt blir det när vänstern - i sina strävanden att misstänkliggöra prostitutionen - gör våld på språket och beskriver denna blomstrande servicenäring i termer som "trafficking" och "människosmuggling". Vi som läst Munkhammar Advisorys rapport från tidigare i sommar vet att detta är en av vänsterns mest lömska metoder för att dominera den politiska debatten i Sverige. Från liberalt håll borde vi därför som motdrag framhålla att verksamheten är ett utmärkt sätt för de inblandade kvinnorna att få internationell arbetslivserfarenhet, utvecklas som person, förbättra sina språkkunskaper och träffa nya vänner. Jag skulle i detta sammanhang vilja citera min duktige kollega Henrik Alexandersson, som sätter huvudet på spiken:

"Att förbjuda vuxna människor att ingå ett avtal där man byter pengar mot sexuella tjänster är förmynderi och att idiotförklara vuxet folk. Det är brott utan offer. Det är lagstiftning skriven av Prussiluskor."

Andra bloggar om: prostitution, moralpanik, Socialdemokraterna, sexarbetare.

Kära läsare,

Jag är nu tillbaka i liberalismens tjänst efter ett par veckors semester. Under ledigheten har jag haft tillfälle att dra upp en långsiktig strategi för bloggen. Då jag åtnjuter en position som en av Sveriges mest uppskattade bloggare och i samband med Almedalen identifierats som en av vårt lands tyngsta opinionsbildare, är det viktigt att ha ett upplägg här på bloggen som ger maximalt genomslag för företagsamhetens och frihetens idéer.

Mina trogna läsare kan således se fram emot en händelserik höst här på bloggen. Först kommer jag att ta upp några lösa trådar som blev hängande i samband med sommarens debacle kring den nya anti-terroristlagen. En av mina läsare, signaturen Veronica, tycks ha haft svårigheter att sätta sig in i vad den nya terroristbekämpningslagen går ut på och har därför dykt upp i kommentarsfältet med en rad insinuanta frågor. Jag tänker nu i en serie blogg-inlägg att besvara Veronicas frågor i tur och ordning.

Efter denna didaktiska insats faller det sig naturligt att sjösätta ett annat folkbildningsprojekt. Således startar under hösten "Kurres politiska skola", där jag i en rad blogg-poster förklarar centrala begrepp i den liberala begreppsapparaten, med en pedagogik som även de som utbildats i den socialdemokratiska flum-skolan kan tillägna sig. Denna bildningsverksamhet kan ses som en fördjupande pendang till Stureakademien, vilken tyvärr förlorat stinget sedan vänsteravvikaren Håkan Tribell gjorts programansvarig. Jag ligger för närvarande i förhandlingar med Timbro för att integrera mina utbildningsinsatser i kursplanen för akademien.

Till sist kommer jag att uppmärksamma det faktum att vi snart passeraer halvtid i mandatperioden. Jag kommer i samband med detta att presentera ett framgångskoncept för hur borgerligheten skall kunna få folkets förtroende även i valet 2010 och därvid inleda en liberal revolution som för all framtid förändrar vårt land.

Därmed återstår bara att hälsa er alla välkomna tillbaka till bloggen!