Vellinge visar vägen

I går eftermiddag stördes undertecknad med maka under vår årliga långfredagspromenad inte bara av det ruggiga påskvädret, utan också av en samling inresta vänster- och högerextremister som drabbat samman på vårt vanligtvis så trygga torg. Fridstörarna hade kommit hit för att protestera mot Vellinges flyktingpolitik, vilket bekräftar mina farhågor sist jag här å "blogen" diskuterade frågan. Därmed tarvar frågan ytterligare ett klargörande från min sida.

Det förtjänar ånyo att påpekas att Vellinge tvivelsutan är en av Sveriges mest framgångsrika kommuner: En rik kommun, med landets nöjdaste invånare, låg arbetslöshet, landets lägsta kommunalskatt och ett stabilt borgerligt styre. Samtliga dessa faktorer gör det begripligt att vi som bor här utsätts för den berömda svenska avundsjukan och jantelagen, en avundsjuka som i sig bekräftar att Vellinge har valt rätt väg.

I ett Sverige som i övrigt domineras av efterblivenhet och trångsynthet efter närapå ett århundrande av socialdemokratiskt vanstyre fungerar nämligen Vellinge som en viktig, liberal förebild.

För enskilda människor visar Vellinge att det går att ta sig uppåt och framåt i Sverige, att man bryta sig loss från bidragsberoende och skattebördor, att det lönar sig att sträva, vilket jag själv och mina medinvånare är levande bevis för. I ett större perspektiv erbjuder Vellinge den socialdemokratiska välfärdsstaten institutionell konkurrens på hemmaplan. Vellinge visar att ett lägre skattetryck leder till ökad frihet. Likt den franske tecknade serieifiguren Asterix och hans galler bjuder vi tappert motstånd mot högskattestaten!

Därmed kan man i någon mening också säga att vi som lever i Vellinge alla är internflyktingar i Sverige. Vi har röstat med fötterna -- mot socialdemokratins överhöghet och förtryck och för friheten. Påståendet att Vellinges flyktingpolitik skulle vara rasistisk därmed egentligen alltför bisarr för att bevärdiga ett bemötande (annat är förstås ej att vänta från vänsterextremister och kommunister). I själva verket visar kommunen en synnerligen förebildlig, human flyktingpolitik.

Men det är avgörande att prospektiva Vellingebor tar sig hit genom förtjänst, genom att arbeta sig upp ? inte genom att staten intervenerar och styr över var människor bosätter sig, i strid mot det grundlagsfästa kommunala självstyret. Det skulle ge både flyktingar och bidragsberoende svenskar en tydlig signal: Arbete, flit, redlighet och ära är vägen till integration, välstånd och framgång. (Den borgerliga regeringen har härvidlag rättrådigt slagit in på vad vi utan att förhäva oss skulle kunna döpa till Vellingevägen.)

I själva verket är det en rättighet för varje demokratisk sammanslutning att själv välja sina medlemmar. Det gäller i kommuner som i ansedda föreningar, exempelvis Rotary, där man inte blir medlem hur som helst, utan endast efter inbjudan från en annan klubbmedlem. Den blivande medlemmen måste för övrigt också uppvisa god karaktär och gott rykte som yrkesperson och ha eller ha haft en ledande ställning i affärsliv eller samhälle. Likaså blir man inte partner i en advokatbyrå i en handvändning -- det krävs idogt arbete, kompetens och yrkesskicklighet.

Jag skulle vilja drista mig att föreslå att svenska kommuner borde försöka efterlikna den modell som tillämpas i vissa schweiziska kantoner. Genom folkomröstning väljer kantonerna själva vilka de vill uppta som nya medborgare, efter att kandidaterna fått redovisa sina förtjänster och meriter och icke minst att de har förvärvat erforderliga kunskaper i att tala schweiziska. Det kan inte uteslutas att denna förtjänstbaserade medborgarskapsmodell är en viktig bidragande orsak till Schweiz liberala framgångar, som blog-kollegan Munkhammar förtjänstfullt lyft fram.

Andra bloggar om: ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback