Liberalism som utmanar.
Följaktligen betraktar undertecknad det som en bekräftelse på denna blogs kvalitet att den emellanåt både missförstås och förlöjligas. De upprörda reaktionerna är inget annat än ett bevis på att mitt liberala upplysningsarbete bär frukt och rentav är så effektivt att vänstern inte längre kan förtiga det.
Jag hinner naturligtvis inte alltid gå i svaromål och avstår ofta då belackarnas argumentation i regel faller på eget grepp. Jag finner mig mig likväl nödgad att kommentera en viss Mikael Wälivaara, som driver den obskyra blogen UUAA Radio. I ett s.k. blog-inlägg nyligen apostroferar Wälivaara undertecknad:
"Menar du inte "vi liberala, manliga bloggare", Kurt, du eftertänksamme, testosteronosande karlakarl, eller betyder "liberal" att man automatiskt inte kan vara kvinna? Alla killar som är osäkra på sin manlighet - eller liberalism - bör i alla fall rusa dit och ta lärdom."
Det är roande att se att Wälivaara har så lite att komma med att han måste märka ord på det här viset. Jag har svårt att tänka mig att Wälivaara är ovetande om att alla Sveriges liberala blogar av rang - Henrik Alexanderssons, Johnny Munkhammars, Johan Norbergs, Mattias Svenssons och min egen - alla drivs av män. Det ligger troligen delvis i liberalismens natur, att dess främsta företrädare normalt är män: det täcka könet har generellt sämre förutsättningar att följa de logiska resonemang, vilka utgör liberalismens själva kärna.
Därmed naturligtvis inte sagt, att det inte finns kvinnliga liberala blog-skribenter av betydelse. Jag tror emellertid, precis som jag skrev i det inlägg som Wälivaara häcklar, att kvinnligt liberalt blog-skrivande normalt sker utifrån ett mer jordnära perspektiv. Jag är naturligtvis för egen del likväl stark anhängare av kvinnligt liberalt blog-skrivande och har ju också vid upprepade tillfällen här på blogen lyft fram kvinnliga liberaler som trots allt försöker sig på blog-skrivandets svåra konst. Framför allt mot bakgrund av detta framstår Wälivaaras hån som så missriktat.
Läser Brian Dohertys bok om liberalismens historia i USA och är på 1940-talet då det är tre kvinnor - Isabel Paterson, Rose wilder Lande och Ayn Rand - som står för intellektuell input i frihetsprojektet. Lane är än idag unik i att ha lyft fram frihetliga sidor i den muslimska kulturen, vilket inspirrerade renässansen i Europa.
En av de intressantaste böckerna på senare år är helt klart Virginia Postrels Framtiden och dess fiender. Ja, utöver smarta kvinnliga liberala bloggare då, vilket bl a Postrel är.
I mitt tycke överglänser dessutom Ayn Rand de andra.
Jag köper kort sagt inte tesen. Alls.
Bäste Mattias,
Stort tack för dessa upplysande kommentarer! Naturligtvis känner jag en enorm respekt inför Ditt kunnande. Därtill håller jag med om, att Ayn Rand är en av de största liberala opinionsbildarna någonsin.
Likväl frågar jag mig, efter att ha läst Din kommentar, om Du inte låtit dig påverkas av den feministiska propaganda Du så förtjänstfullt gör upp räkningen med på Din eminenta blog. Det är onekligen frestande att gå på den feministiska myten att det inte finns skillnader mellan kvinnor och män.
Denna feministiska föreställning går emellertid på tvärs emot vad forskningen på området säger. Som Magasinet Neo i ett temanummer uppmärksammat härförleden, finns det systematiska skillnader emellan kvinnor och män, bl a i hjärnans struktur. Detta tycks vara förklaringen till att det finns fler exceptionella begåvningar av manskön, vilket i sin tur också förklarar varför det finns fler manliga än kvinnliga liberala blog-skribenter.
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén
Feminister och andra lågproduktiva. HA HA HA
Du är för rolig.
Hur produktiv är du?
Kurt/
Jag tror att din tes är fel. Inte för att det saknas statistiska skillnader mellan aggregat av kvinnor och män, utan för att dessa inte är särskilt applicerbara här. Dels är jag av den sexistiska uppfattningen att kvinnor generellt sett är bättre stilister än män, och dels hittar jag inte så värst många exceptionella genier i bloggosfären, mig själv inkluderad.
Broder,
Låt mig börja med att påpeka, att jag finner Din blygsamhet synnerligen klädsam. Emellertid är det kanske denna, troligtvis av den socialistiska Jantelagen inspirerade, blygsamhet, som utgör förklaringen till att vi liberaler aldrig fått det politiska genomslag vi så uppenbart förtjänar.
Personligen skulle jag vilja inflika, att Din förträffliga blog talar sitt tydliga språk - och säger därvid något helt annat än Du själv i Din ödmjuka kommentar ovan. Jag skulle hävda att det är tämligen uppenbart, att vi här har att göra med en av de större politiska begåvningarna i vår tid. Jag vet också att förtälja, att många av mina vänner och kolleger dagligen och med stor behållning följer de spännande diskussionerna på Din blog.
Vad gäller stilistik är jag för övrigt fullständigt på Din sida; det var ju också denna observation från min sida som från början gav upphov till de sarkastiska kommentarerna från en viss herr Wälivaara.
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén