Kulturkampen har bara börjat!
Som mina trogna läsare märker har det varit mycket kultur här på min blog den senaste tiden. Det finns en anledning till det. Jag har nämligen fått som uppgift av mina liberala meningsfränder att gå i bräschen för en strid mot kulturvänstern i landet. Initiativet var alltså denna gång inte mitt, utan kom från en av den yngre generationens liberala blogare: den centerpartistiske riksdagsledamoten Fredrick Federley. Federley är kanske lite yvig och väl ungdomlig i sin framtoning. Emellertid tog denne yngling för en tid sedan, via den amerikanska hemsidan Facebook, kontakt med mig och ytterligare några liberala blogare, och förhörde sig om stöd i den synnerligen viktiga frågan om kulturvänsterns obegränsade makt över landets kultursidor. "Kulturvänstern är kräk" skrev den unge riksdagsledamoten och fortsatte:
"De har startat ett krig som de ska få äta upp. Det är gemensamma krafter osm kan få en ändring på detta förbannat sätt att vara."
Den som följer min blog vet att jag mycket tidigt gav mitt uttryckliga stöd åt Staël von Holstein och att jag också fört upp frågan om vänsterns totala dominans på kultursidorna direkt till DN:s kulturchef. Men det finns ändå anledning för mig, som en av landets ledande liberala blogare, att offentligt uttala mitt stöd i den kamp som Fedeley här så inlevelsefullt och kulturellt beskriver på sin blog. Federley ger en initierad bild och lägger fram helt obestridliga bevis för att det var kulturvänstern som iscensatte palatskuppen mot Cecilia Stegö Chiló:
"Snart var kulturministern borta. Kultureliten kunde andas ut. Nu skulle andra tider komma. Man hade använt sin makt och visat sin styrka Till och med en minister kunde man fälla. Även om orsaken inte var kulturpolitiken vet vi alla vad som låg bakom fokuset på ministern och saker som inte varit problem för sossar att komma undan med fick bli hennes fall."
Det vi tidigare kunde ana och misstänka ställer Federley alltså i öppen dag. För den som kan sin svenska historia vet att någon liknande revolt inte skett sedan mordet på Gustav III 1792. Anckarström hudflängdes, halshöggs och steglades, men dagens kulturvänster tycks ha kommit undan utan någon som helst rättslig påföljd. Deras brottsliga attacker har icke desto mindre fortgått i det fördolda, vilket Federley på ett strålande sätt ger bevis för. Så här skriver Federley om hur Staël von Holstein trakasseras :
"Säkert fylls hans mejlbox med kvädningsord som alltid kommer som en effekt av vänstern kampanjer. Säkert får han dödshot. Säkert tycker många av gräsrötterna till den präktiga, egenmäktiga och självgoda kulturvänster att det är helt rätt. Han ska bara ha. Bort ska han. För han är ond."
Med all min kunskap om brottmål vet jag att det som kulturvänstern, enligt den trovärdige riksdagsledamotens förmodanden, gjort sig skyldig till är att betrakta som mordhot (brottsbalken, fjärde kapitlet 5§) och skulle ge upphov till flera års fängelsestraff. Till detta kommer att man kastat ur sig kvädningsord (vilket vi som förstår hela innebörden av ordet, vet är något långt mer ohyggligt än vanliga okvädningsord.) Som advokat finner jag det fruktansvärt att se en rättsstat förfalla. Här kan alltså kulturvänstern helt fritt få avsätta ministrar, kasta kvädningsord omkring sig och hota myndighetsutövare utan att någonting händer. Riksåklagaren måste, efter riksdagsledamotens sensationella avslöjanden, per omgående inleda en förundersökning mot alla landets kulturjournalister. Efter åtal bör alla sedan buras in och inte släppas ut förrän regeringen beslutat om benådning. Skäl för en sådan förundersökning och rättsprocess saknas knappast, vilket alla och envar inser som har läst den övertygande bevisning som framlagts på riksdagsledamoten Federleys blog.
Men Federley är inte bara en beundransvärd detektiv. Han skriver också på ett elegant och kulturellt sätt om hur kampen mot den hatiska kulturvänstern måste fortgå och förklarar sin lojalitet med von Holstein och hans hjältemodiga strid:
"Johan, du är en hjälte. Håll ut i den storm du har emot dig. Kom ihåg att det kompakta hatet kan inte bräckas om vi backar. Det är dags att vi mobiliserar och visar att kulturen mår bäst av en åsiktsmässig mångafald i stället för dagens röda enfald. Kulturvänstern har mobiliserat till ett andra krig. I det slaget står jag på Johan Stael von Holsteins sida. Och jag är beredd att stötta honom så länge har orkar hålla ut."
De vackra orden får mig att tänka på historiens kanske mest rättmätige litteraturpristagare, Winston Churchill och hans uppmaning till mod och hjältedåd:
"Never give in - never, never, never, never, in nothing great or small, large or petty, never give in except to convictions of honour and good sense. Never yield to force; never yield to the apparently overwhelming might of the enemy."
Ja, efter Federleys och Churchills litterära och kulturella rader, känner jag mig faktiskt inspirerad nog att själv skalda om hur kampen mot redaktörerna på kultursidorna kommer att se ut:
Johan, vi står vid din sida
Mot kulturvänstern vi skall strida
På vita springare vi rida
Och blanka vapen vi smida
Så kulturvänstern nederlag snart kommer att lida
Och debatten åt rätt håll vi kan vrida
Mot deras hat vi skall kämpa
Med alla medel som sig lämpa
Dom har mobiliserat till ett andra krig
Men vi rider på liberalismens stig
Vi ger aldrig upp
För vi är tappra i vår trupp
Johan, Fredrik och Kurran
Är värda många "Hurran"!
"De har startat ett krig som de ska få äta upp. Det är gemensamma krafter osm kan få en ändring på detta förbannat sätt att vara."
Den som följer min blog vet att jag mycket tidigt gav mitt uttryckliga stöd åt Staël von Holstein och att jag också fört upp frågan om vänsterns totala dominans på kultursidorna direkt till DN:s kulturchef. Men det finns ändå anledning för mig, som en av landets ledande liberala blogare, att offentligt uttala mitt stöd i den kamp som Fedeley här så inlevelsefullt och kulturellt beskriver på sin blog. Federley ger en initierad bild och lägger fram helt obestridliga bevis för att det var kulturvänstern som iscensatte palatskuppen mot Cecilia Stegö Chiló:
"Snart var kulturministern borta. Kultureliten kunde andas ut. Nu skulle andra tider komma. Man hade använt sin makt och visat sin styrka Till och med en minister kunde man fälla. Även om orsaken inte var kulturpolitiken vet vi alla vad som låg bakom fokuset på ministern och saker som inte varit problem för sossar att komma undan med fick bli hennes fall."
Det vi tidigare kunde ana och misstänka ställer Federley alltså i öppen dag. För den som kan sin svenska historia vet att någon liknande revolt inte skett sedan mordet på Gustav III 1792. Anckarström hudflängdes, halshöggs och steglades, men dagens kulturvänster tycks ha kommit undan utan någon som helst rättslig påföljd. Deras brottsliga attacker har icke desto mindre fortgått i det fördolda, vilket Federley på ett strålande sätt ger bevis för. Så här skriver Federley om hur Staël von Holstein trakasseras :
"Säkert fylls hans mejlbox med kvädningsord som alltid kommer som en effekt av vänstern kampanjer. Säkert får han dödshot. Säkert tycker många av gräsrötterna till den präktiga, egenmäktiga och självgoda kulturvänster att det är helt rätt. Han ska bara ha. Bort ska han. För han är ond."
Med all min kunskap om brottmål vet jag att det som kulturvänstern, enligt den trovärdige riksdagsledamotens förmodanden, gjort sig skyldig till är att betrakta som mordhot (brottsbalken, fjärde kapitlet 5§) och skulle ge upphov till flera års fängelsestraff. Till detta kommer att man kastat ur sig kvädningsord (vilket vi som förstår hela innebörden av ordet, vet är något långt mer ohyggligt än vanliga okvädningsord.) Som advokat finner jag det fruktansvärt att se en rättsstat förfalla. Här kan alltså kulturvänstern helt fritt få avsätta ministrar, kasta kvädningsord omkring sig och hota myndighetsutövare utan att någonting händer. Riksåklagaren måste, efter riksdagsledamotens sensationella avslöjanden, per omgående inleda en förundersökning mot alla landets kulturjournalister. Efter åtal bör alla sedan buras in och inte släppas ut förrän regeringen beslutat om benådning. Skäl för en sådan förundersökning och rättsprocess saknas knappast, vilket alla och envar inser som har läst den övertygande bevisning som framlagts på riksdagsledamoten Federleys blog.
Men Federley är inte bara en beundransvärd detektiv. Han skriver också på ett elegant och kulturellt sätt om hur kampen mot den hatiska kulturvänstern måste fortgå och förklarar sin lojalitet med von Holstein och hans hjältemodiga strid:
"Johan, du är en hjälte. Håll ut i den storm du har emot dig. Kom ihåg att det kompakta hatet kan inte bräckas om vi backar. Det är dags att vi mobiliserar och visar att kulturen mår bäst av en åsiktsmässig mångafald i stället för dagens röda enfald. Kulturvänstern har mobiliserat till ett andra krig. I det slaget står jag på Johan Stael von Holsteins sida. Och jag är beredd att stötta honom så länge har orkar hålla ut."
De vackra orden får mig att tänka på historiens kanske mest rättmätige litteraturpristagare, Winston Churchill och hans uppmaning till mod och hjältedåd:
"Never give in - never, never, never, never, in nothing great or small, large or petty, never give in except to convictions of honour and good sense. Never yield to force; never yield to the apparently overwhelming might of the enemy."
Ja, efter Federleys och Churchills litterära och kulturella rader, känner jag mig faktiskt inspirerad nog att själv skalda om hur kampen mot redaktörerna på kultursidorna kommer att se ut:
Johan, vi står vid din sida
Mot kulturvänstern vi skall strida
På vita springare vi rida
Och blanka vapen vi smida
Så kulturvänstern nederlag snart kommer att lida
Och debatten åt rätt håll vi kan vrida
Mot deras hat vi skall kämpa
Med alla medel som sig lämpa
Dom har mobiliserat till ett andra krig
Men vi rider på liberalismens stig
Vi ger aldrig upp
För vi är tappra i vår trupp
Johan, Fredrik och Kurran
Är värda många "Hurran"!
Kommentarer
Trackback