kurranz

Det senare året har jag haft nöjet att på min ”blogs” kommentartråd få besök av den synnerligen kompentente riksdagsledamoten Gunnar Andrén. För en politiker av Andréns kaliber är det närmast givet att man i jantelagens Sverige utsätts för avundsjuka hatkampanjer. Det är därför signifikativt att det är inkompetenta journalister som Rickard Slätt -- vilken under veckan också riktat sin hatiska avundsjuka mot den hjälteförklarade Fredrick Federley -- som gått i täten för dessa kampanjer. Det är möjligt att svensk politik är för liten för män som Andrén, men jag har enträget vägrat att acceptera att så måste vara fallet, och därför intagit tätpositionen för en medborgarrörelse för Gunnar Andéns politiska upprättelse. Det är således upprörande att läsa att kampanjerna mot Andrén nu trappats upp. Jag ska därför redogöra för de senaste veckornas obehagliga händelser.

Under behandlingen av den för vår demokrati så viktiga FRA-lagen tog Andrén ställning för regeringens lagförslag. Med sin sällsamt goda förmuleringskonst sammanfattade han på sin ”blog” den 18 juni kärnfullt och på vers: ”Utan spaning, ingen aning”. Man kan förstå att en redbar man som Andrén blev upprörd när det visade sig finnas socialistiska katter bland de fina folkpartistiska hermelinerna, som inte drog sig för att inte rösta för regeringens betänkande. Två könskvoterade riksdagledmöter visade sig helt plötsligt arbeta mot rikets säkerhet! Den 19 juni tog Andrén som en vuxen man sitt ansvar att pränta in lite hyfs i de unga töser som röstat fel i voteringen. "[S]å där gör man inte. Då kan man inte lita på varandra", tillrättavisade Andrén.

Som tack för detta ståndaktiga beteende och ansvarfulla uppfostrande utsätts Andrén nu för en veritabel hatkampanj. Den 24 juni skriver han om hur hans personliga brev blir stulna samt till och med publicerade i tabloidpressen. Detta är för övrigt bara ett av flera bevis för FRA-motsåndets likheter med den gamla Östtyska Honeckerregimen. På sin ”blog” vittnar Andrén vid upprepade tillfällen om att han utsätts för direkta hot, bland annat från det liberala studentförbundet.

Det är sorgligt att se hur det liberala studentförbundets historia upprepar sig och att man precis som under 1970-talet har förvandlats till en socialistisk kamporganisation. Det är också förskräckligt att se hur Andrén återigen blivit offer för en hatkampanj, som vad jag kan förstå av hans ”blog”, är så otäck att han inte vågar göra en polissak av ärendet. För mig, som en av landets mest erfarna jurister, är det emellertid uppenbart att Liberala studenter har gjort sig skyldig till olaga hot (Brottsbalken 4 kap. 5 §) och jag överväger därför att väcka enskilt åtal mot den tvivelaktiga organisationen.

Andra bloggar om fra, gunnar andrén, camilla lindberg, folkpartiet, liberala studentförbundet, vänsterextremism