Den Herren älskar...
Den nye folkpartiledaren, tillika utbildningsminister, Jan Björklund, presenterade igår regeringens skolpolitik. Folkpartiledaren deklarerade stolt att Sverige nu lämnar flumskolan bakom sig och istället priorieterar kunskap och betyg i undervisningen. Detta torde vara oerhört välkomna besked för alla liberaler och frihetsvänner som förfasats över socialdemokraternas skamlösa plundring av det svenska utbilsningsväsendet.
Björklunds utspel är vidare en mycket välkommen indikation på att folkpartiet menar allvar när man säger att man vill göra upp med den 'snällism' som frodades under Bengt Westerbergs ledarskap, och istället hitta tillbaka till partiets liberala rötter. Icke desto mindre måste vi liberaler nu tydligt klargöra att Björklunds utspel på sin höjd kan vara ett första steg i strävan att bringa ordning och reda i skolpolitiken. Enligt den senaste s.k. Pisastudien halkar Sverige efter ledande liberala bildningsnationer på ett betänkligt vis. Därför krävs det nu mer radikala grepp.
Låt mig därför föreslå att Björklund i nästa steg tillåter skolledare och lärare i problematiska områden att åter plocka fram rottingen. Att återinföra skolagan vore önskvärt ur flera perspektiv. För det första är detta en garanterat oflummig undervisningsmetod och således skulle reformen passa bra in i folkpartiets nya profil. Vidare är kroppslig bestraffning oerhört billig och kostnadseffektiv - medan de skriftliga omdömen Björklund vill införa skulle ta omfattande personalresurser och materiella resurser i anspråk.
Även med avseende på barnens bästa vore det önskvärt att ge skolpersonalen dessa befogenheter. En rotaryvän som arbetat med barnpsykologi berättade igårkväll, att barn i lågstadieåldern inte har den verbala kapacitet som krävs, för att förstå innebörden av de sociala omdömen som Björklund nu föreslår. Mot bakgrund av detta är en hurring eller två naturligtvis ett mer tydligt och effektivt sätt att kommunicera, framför allt om barnet ifråga har inlärningssvårigheter eller på annat vis ställer till besvär för sina lärare.
Det sista och för oss liberaler mest övertygande argumentet för ett återinförande av rottingen torde dock vara, att skolaga i vårt föregångsland USA är tillåten i en majoritet av delstaterna. Därmed torde det stå klart att Sverige, om vi i framtiden vill hävda oss som kunskapsnation, måste göra upp med den socialistiska förmyndarmentaliteten och ge skolorna full frihet att bestämma hur de fostrar våra små!
Till sist, som ett kuriosum: det bibelcitat titeln anspelar på - "Den Herren älskar, den agar han" (Hebr. 12:6) - är ju i själva verket bara en biblisk variant på det folkpartistiska slagordet "att ställa krav är att bry sig". Därmed torde den föreslagna reformen kunna tjäna till underlag för slagkraftiga politiska kampanjer - exempelvis i syfte att vinna tillbaka partiets frireligiösa falang från Kristdemokraterna.
Andra bloggar om: Jan Björklund, folkpartiet, skolan, barnaga.
:-)
Finns inte mycket mer att säga!
Helt underbart!
Akta dig bara så att inte nån folkpartist läser det. De kan ju få för sig att du menar allvar.
Jag skulle gärna se herr Björklund som vår näste statsminister. Gärna redan före nästa val!
Jag antar att detta är ett skämt eller är skribenten måhända allvarlig? Som skämt betrakat, he he he, uppfattar jag det som en träffande ironi över den logiska motsägelsen i liberalismens strävan att införa hårdare regler och bevakningsmetoder för privatpersoner och skolbarn, samtidigt som det inte skall finnas några regleringar alls för våra företag eller investerare. I det fall det inte är ett skämt, gud förbjude, så dömer jag likvä ut det som ett sådant.
Det går ju inte an att skolledare och lärare börjar aga eleverna, det vore ju att frånta Jan Björlund hans egna lilla nöje med rottingen.