kurranz

Vilhelm Moberg är en av Sveriges främsta författare. Visserligen handlar hans berättelser framför allt om enkla svenskars öden, vilka lever sina liv långt ifrån de exklusiva miljöer som vi liberaler är vana vid. Icke desto mindre har hans utvandrarepos vunnit ett inernationellt erkännande som nästan kan mäta sig med Johan Norbergs popularitet. Det kom därför inte som någon överraskning när socialdemokratin försökte lägga beslag på Moberg och framställa honom som socialdemokratisk partigängare. Denna historieskrivning är emellertid mycket ohederlig, då Moberg var en oerhört komplex personlighet, som knappast hade gått med på att bli ett simpelt verktyg i händerna på en politisk rörelse. Det är därför jag med stor glädje noterar Johan Norbergs insatser för att göra upp räkningen med dessa vanföreställningar och visa, att Vilhelm Moberg var övertygad nyliberal och genom hela sitt liv troget och lojalt tjänade näringslivets intressen. Det är så självklart att det egentligen ej behöver utsägas, att Moberg, om han varit verksam idag, hade varit Senior Fellow på Cato Institute och i samarbete med den chilenske politikern José Pinera utarbetat planer för hur världen kan befrias från det socialistiska tyranniet.

Emellertid innehåller Mobergs författarskap en del tvetydigheter. Så kan man t.ex. i romanen A. P. Rosell, bankdirektör hitta en del formuleringar som kan missförstås och istället tolkas som en kritik mot marknadsekonomin och kreditväsendet. Det vore därför påbjudet att Norberg, vid en eventuell återutgivning av boken, fick uppdraget att redigera Mobergs manus för att förtydliga det liberala frihetsbudskapet.

Andra bloggar om: Vilhelm Moberg, liberalism, Socialdemokraterna, Johan Norberg.