Federleys och Rothsteins svek.
Jag var alltså nära att ge upp. Kanske är Sverige ännu inte moget för en stark frihetlig röst. Men så tänkte jag på de av mina meningsfränder som trots allt lyckats att nå ut med liberala idéer både nationellt och internationellt. Vidare företog jag en sökning på den utmärkta sajten knuff.se, där jag fann att mitt första inlägg om Augusto Pinochet och Milton Friedman givit upphov till en intensiv debatt. Således ställde den från TV kände anarkoligisten Petter Nilsson frågan till Frederick Federley där denne uppmanas att "ta avstånd" från Margret Thatchers stöd till den chilenske ledaren. Federley hörsammar några dagar senare uppmaningen och ger tyvärr upp inför det socialistiska trycket:
"Jag tycker inte det var ok att Margret Thatcher umgicks med diktatorn Pinochet. Det är inte ok att umgås med diktatorer över huvud taget. Ej heller att stödja totalitära regimer - oavsett kulör."
Det är begripligt att Federley låter sig pressas på detta vis: mobbing och personförföljelse är som bekant klassiska anarkistiska kampetoder. Likväl är det beklagligt att Federley, vars åsikter jag för övrigt delar till hundra procent, försitter denna fantastiska chans att få till stånd en mer nyanserad diskussion av Pinochet. Vad hade väl hänt om Federley visat civilkurage och investerat lite av sitt allmänna anseende i en mer nyanserad bild av Pinochet genom att lyfta fram några av dennes många förtjänster? Nu lämnar vi istället walk-over åt vänstern och dess vulgärpropaganda. Skärpning, Federley!
På samma vis förundras jag över att Bo Rothstein på dagens DN debatt ger sitt uttalade stöd åt radikalfeministerna och manshatarna i FI. Rothstein har tidigare visat prov på mod och klarsynthet då han satt sig upp emot den förhärskande feministiska statsreligionen. I dagens artikel slänger han sig med radikalfeministisk jargong i uttalanden som "...den heterosexuella kärnfamiljen, såsom den i allmänhet är konstruerad i dag, är en solklar kvinnofälla". Rothstein menar att kärnfamiljen är en orättvis institution då den konsekvent missgynnar kvinnor.
Jag håller givetvis inte med, och varje liberal måste inse att detta är nys. Den heterosexuella kärnfamiljen kan som ingen annan institution hjälpa människor att uppnå sin potential. När var och en koncentrerar sig på det de kan bäst, uppnås det bästa resultatet för samtliga partner och en sådan naturlig rollfördelning skapar också de mest harmoniska barnen.
Att även Rothstein ger vika för det feministisk-socialistiska trycket är beklämmande, men til syvende og sidst också ytterligare ett skäl att ta upp bloggverksamheten här på sidan!
Andra bloggar om: Frederick Federley, Bo Rothstein, Pinochet.
Snälla Kurre! Kan du inte utveckla din mer nyanserade syn på Pinochet? Jag utgår från att den kommer att handla om ekonomi och frihandel och inte om mänskliga rättigheter?
Jag skulle också gärna vilja höra lite mer om din syn på mördaren Pinochet. Jag förmodar att jag får vänta förgäves, men det vore obetalbart om jag fick chansen.
Ni vet uppenbarligen mycket lite om vad som faktiskt hände i Chile då det begav sig. Pinochets kupp hade parlamentariskt stöd - och den stöddes vidare av många liberala opinionsbildare i västvärlden, såsom t ex The Economist. Att det ledde till våldsamheter är bara att beklaga, men de oförrätter Pinochet gjorde sig skyldig till utspelade sig nästan uteslutande i samband med kuppen.
Vad gäller Pinochets förtjänster behöver vi ju bara ta en titt på Chiles ekonomiska utveckling och sedan jämföra med andra länder i regionen. Johan Norberg och andra har redan framhållit Pinohcets briljans på detta område, så jag föreslår att ni tar en titt på hans blogg för ytterligare information.
Det faktum att det chilenska folket röstade bort honom så fort de fick chansen (det var ju faktiskt en tung militärdiktatur), säger väl en del om vad man ansåg om honom. Och, som jag antog du skulle ksriva, hans förtjänster var ekonomiska, inte mänskliga. Om det är den ekonomiska utvecklingen av ett land som ger diktatorn dens eftermäle, mååste jag säga att Stalin borde rankas högt. Hans förvandling av Sovjet från ett efterblivet jordbrukarland till en ledande tung industrination var sannerligen ett storslaget projekt. För att inte tala om hur han lyckades ta tillvara alla naturresurserna i Sibirien genom att anlägga arbetsläger där. Trots allt var det ju den sovjetiska ekonomin och industrin som räddade Europa undan Hitler.
Dessutom stal han, enligt en kongressutredning i USA, 200 miljoner kronor. Det kallar jag ekonomiskt sinnelag!
Zakk, du glömmer att det var Pinochet själv som gav folket chansen att rösta bort honom. Sådant händer knappast i en "tung militärdiktatur". Vidare måste vi komma ihåg att Chiles ekonomiska framsteg under Pinochet - som mina meningsfränder Johan Norberg, Mauricio Rojas och Bo Södersten kan redogöra mycket bättre för - skedde med demokratiska metoder. Det var marknaden som bringade välstånd, inte polisvåld som i Sovjetunionens fall. Den skillnaden är oerhört viktig.
Man kan alltså säga att Pinochet inskränkte demokratin för att rädda den, och slog konsekvent vakt om medborgarnas ekonomiska rättigheter. Medan Chilenarna hade ett visst mått av politisk frihet och full ekonomisk frihet, hade ryssarna ingetdera. Det är det som är skillnaden.
Hur definierar du demokrati när du hävdar att de ekonomiska reformerna genomfördes med demokratiska metoder? En militärjunta på fyra man styrde Chile diktatoriskt. Under en period drev juntan upp inflation till 1000% och arbetslösheten till 33%. Jag tycker inte att det är att slå vakt om medborgarnas ekonomiska rättigheter. Juntan behöll makten genom det ekonomiska kaoset med hjälp av polisen, militären, utländska privatpersoner med ekonomiska intressen i landet och inhemska oligarker. Juntan privatiserade i princip all statlig egendom och monopol skapades när privatpersoner köpte upp allt och konkurrerade ut småföretagen. Först efter de demokratiska reformerna har landets ekonomi utvecklats positivt. 3000 personer mördades under juntans tid vid makten och fortfarande har 200000 människor har trauman efter juntans övergrepp. Piniochet var ingen man värd att hyllas, snarare bör han placeras i samma smutsiga fack som Stalin, Hitler och de andra grabbarna.
Zakk, jag ska erkänna att jag inte är någon expert på Chile så ett mer genomgripande försvar av Pinochets värv överlåter jag nog helst åt vännerna på Timbro. Där finns som bekant bl a Mauricio Rojas, som - trots att han började sin bana som aggressiv kritiker till Pinochet - på senare år insett dennes storhet och bl a bjudit in ministrar ur Pinochets kabinett till Sverige för att berätta om det chilenska undret.
Dina jämförelser med Stalin och Hitler är i alla fall groteska. Grunden för den chilenska tillväxten lades med hjälp av ekonomiska reformer, medan de två despoterna du nämner skapade kortsiktig ekonomisk tillväxt med barbariska metoder. Att du inte inser skillnaden säger en del om ditt demokratiska sinnelag.
Kurre! Jag ska försöka att inte ta illa vid mig av det faktum att du tror att jag på något sätt sympatiserade med Stalin. Mitt exempel var till för dig att försöka förstå att det knappast kan vara en diktators ekonomiska arv som gör gällande huruvida han var en "storhet" (ditt epitet på massmördaren Pinochet). En mördare är en mördare och Stalin är en av de värsta i historien. Men Pinochet, ekonomiskt framgångsrik eller ej, är också en avskyvärd massmördare. Till skillnad från dig kan jag inte värdera ett människoliv i pengar.
Zakk (?), jag har inte påstått att du skulle sympatisera med Stalin så om du uppfattat det så ber jag om ursäkt.
Jag tycker emellertid att det är oförskämt att bunta ihop Pinochet med historiens massmördare då han a) hade det chilenska parlamentet bakom sig och b) införde fria val - vilket alltså egentligen innebär att han räddade den chilenska demokratin.
Pinochet var neoliberal, det vill säga han var för en fri marknad, frihandel, en balanserad statsbudget och en stabil valuta. Så långt gott, däremot har han inte utmärkt sig genom att värna om andra liberala värden såsom:
* folksuveräniteten
* fri och allmän rösträtt i demokratiska val
* ett frisinnat samhälle genom religionsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet och tolerans
* jämställdhet
* individualism
* likhet inför lagen
Som jag ser det plockade Pinochet ut de ekonomiska teorierna ur liberalismen men brydde sig inte mycket om de andra liberala teorierna som finns till för att skydda den lilla människan mot de starka i samhället.
Jag känner inte till något system som är påtvingat uppifrån som har varit bra för folket. I historiens backspegel står det dock helt klart att Pinochets diktatur var bättre än den kommande kommunistiska diktaturen.
Pinochet gjorde mer fel än vad han gjorde rätt, det går inte att bygga ekonomisk framgång för ett land när halva befolkningen kräver upprättelse för de brott som deras familjer, släktingar och "kamrater" utsatts för.
Du nämner Johan Norberg och Timbro, och man kan lätt få uppfattningen att dessa skulle vara vänner av Pinochet. Det är fel.
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=11&year=2006#1993
Tack, Robin Hood, för dessa klargöranden. Allt jag säger, eller ville säga, är att jag tycker vännerna på Timbro på ett välkommet sätt problematiserat Pinochet och dennes insatser för Chile. Den svenska debatten är annars väldigt vänstervriden och präglad av dunkla standards; Fidel Castro kommer t ex väldigt lindrigt undan jämfört med den numera bortångne chilenske ledaren.
Pinochet var naturligtvis ingen fullfjädrad liberal i den snävare meningen. Men vi måste fråga oss hur vi hade agerat om vårt land hade befunnit sig i ett liknande kaos och ställts inför liknande hot.
Det är lätt att döma. Men jag tror i slutändan att Pinochet kommer att bedömas på grundval av vad han lämnade efter sig i form av fungerande demokrati och marknadsekonomi.
Spännande läsning,
"Pinochet var naturligtvis ingen fullfjädrad liberal i den snävare meningen. Men vi måste fråga oss hur vi hade agerat om vårt land hade befunnit sig i ett liknande kaos och ställts inför liknande hot"
Du förordar alltså en militär statskupp som lösning på att ett land har en folkvald regering som för en politik, bra eller dålig, som inte stämmer med den du skulle vilja att de förde. Vill du ha en poäng för politisk inkorrekthet? Eller försöker du värva "fotsoldater" till nästa gång socialdemokraterna vinner ett val så du kan storma riksdagen och rädda Sverige? Eller kanske för att invadera Frankrike om de får en kvinnlig socialistisk president. En dedikerad hemsida kanske
www.liberalsforkillingnonliberals.org
mvh
Joa
PS.
Förklara varför jag måste antingen tycka att Castro är en bra karl, eller att Pinochet var det? Kan man inte få tycka illa om båda?
Joa, nu ska vi inte överdriva här. Jag håller med dig om att det vore en katastrof för Sverige att få en vänsterregering igen år 2010, men situationen skulle ändå inte vara jämförbar med Chile år 1973.
Allt vad jag säger är att det är viktigt att ha en nyanserad bild av utvecklingen i Chile, och att det krävs en viss ödmjukhet när vi analyserar politiska skeenden där.