kurranz

Keynesianismen är en nationalekonomisk irrlära som socialdemokraterna titt som tätt åberopar för att ge ett kvasivetenskapligt stöd åt sin företagsfientliga bidragspolitik. Keynesianismen lär ut att staten och politikerna ska inskränka den fria marknadens inneboende förmåga att på bästa sätt fritt fördela resurser. Detta vill man göra genom att dela ut alla möjliga upptänkliga bidrag (barnbidrag, sjukbidrag etc.) även till arbetare och lösdrivare. På motsvarande sätt tror keynesianisterna sig kunna hålla inflationen nere, genom hutlösa skattehöjningar och andra attacker riktade mot de högproduktiva samhällsgrupperna.

Hur kan det då komma sig att John M. Keynes – som var en man av börd och bildning och som inte tvekade att påtala de brittiska arbetarnas tölpaktighet och alltid framhöll att det bildade borgerskapet ”bär fröna till allt mänskligt framåtskridande”— kom att göra sig till talesman för en sådan här grotesk gallimattias? Storbritanniens förre premiärminister Margaret Thatcher -- som vi liberaler ofta lyfter fram som ”en ikon för den moderna frihetskampen” -- har gjort en insiktsfull och djuplodande förklaring som tar fasta Keynes på att förvillelse tycks ha uppstått som ett resultat av hans homofila böjelse. I en artikel i Times förklarade denna paranta dam att ”[d]et kan finnas en parallell mellan hans agg mot de monetära regler som förhindrar inflation och hans behov av att avvisa sin tids konventionella sexualmoral”. Med detta torde det också stå klart att denna vederstyggliga ekonomiska teori knappast förtjänas att ta på allvar.