Kurres politiska skola: lektion 3. Nationalekonomi

Det har blivit dags för tredje lektionen i det populära utbildningsprogrammet Kurres politiska skola. Liberalismens styrka ligger i att den får stöd i vetenskapen. Idag presenteras vinnaren av Nobels ekonomipris och det ger mig ett utmärkt tillfälle att presentera lite mer djupgående presentera den insikter som denna vetenskaps vunna insikter.

 

Som jurist menar jag naturligtvis att juridiken är den högst stående av alla vetenskaper, men vi liberaler har också anledning att hysa en särskilt aktning för nationalekonomin. Nationalekonomer förmår med sina matematiska modeller förklara världen på ett exaktare och tillförlitligare vis än den ofullständiga verklighet vi ser omkring oss. Med hjälp av ett antal sinnrika grundantaganden kan ekonomerna således härleda ett stort antal viktiga resultat, såsom exempelvis att skatterna alltid måste sänkas. Det avgörande antagandet är därvid den så kallade Pareto-principen – vilken enkelt uttryckt innebär att ingen standardhöjning för de lägre befolkningsskikten är tillåtlig, om den sker på bekostnad av oss höginkomsttagare. Denna ideologiska klarsyn och respekt för äganderätten är naturligtvis en särskilt attraktiv aspekt för oss liberaler.

Det är således alldeles följdriktigt att Nobelpriset i ekonomi – i avsaknad av ett nobelpris i juridik! – tilldelats några av världshistoriens största vetenskapsmän. Milton Friedman – arkitekten bakom Chiles mycket lyckade liberalisering – fick priset för sitt sensationella forskningsresultat att den arbetslöse själv valt sitt predikament och därför inte förtjänar ekonomiskt bistånd från oss hårt arbetande höginkomsttagare. En annan prominent pristagare är James M. Buchanan, som gjort ovärderliga insatser för att förklara hur en demokratisk konstitution kan utformas för att förhindra skadlig omfördelning av inkomster och förmögenheter.

Tyvärr finns det indikationer på att priset på senare år förlorat sin särställning och alltmer dragits med i den allmänna vänstervridningen i samhället. Således tilldelades priset år 2001 den notoriskt inkompetente vänsterekonomen Joseph Stiglitz. 1998 tilldelades det Amartya Sen, vilken ägnar sig åt obskyra forskningsämnen som ”ojämlikhet” och fattigdom – och därigenom endast bevisar sin okunskap om Pareto-principens påbud.

Därför finns det skäl för oss liberaler att nu kräva en uppryckning. Då en nyligen utförd undersökning i The Economist visade att en majoritet av amerikanska ekonomer hyser socialistiska sympatier, finns det starka skäl att söka pristagaren här på hemmaplan. Jag skulle således härmed vilja slå ett slag för vår egen Kurt Wickman vid Högskolan i Gävle. Wickman är internationellt ledande på sitt område, och han har genom åren följt en konsekvent liberal linje i sin forskning såväl som i sin opinionsbildning. Sedan disputationen vid Uppsala Universitet år 1981 har det gått spikrakt uppåt för Wickman. Han har varit aktiv vid några av världens mest framstående lärosäten, såsom exempelvis Cityuniversitetet i Stckholm och Chulalongkorn University i Bangkok. Wickman månar också om den tredje uppgiften och om det akademiska oberoendet, vilket den digra listan av publikationer vid Timbro, Skattebetalarnas Förening och Företagarna vittnar om.

I beaktande av denna exceptionella akademiska meritlista torde det vara alldeles uppenbart, att Wickman är den enda nu aktiva ekonom som kan återupprätta ekonomiprisets skamfilade rykte.


Uppdatering

 

Som om inte de tidigare Nobelprisen i fred och litteratur var en tillräcklig förolämpning mot vetenskapen, så har akademin nu beslutat att ge det stolta ekonomipriset till den komplett inkompetenta Paul Krugman. Krugmans böcker präglas av en total brist på respekt för den ovan nämnda Pareto-principen och fortsatt att upprepa socialismens valser om välfärd. Krugman har dessutom på sin blogg fört en mycket hatisk kampanj mot president George W. Bush och därmed legitimerat världens skurkstater. För mig är det bara att konstatera att nobels ekonomipris inte längre är värdigt Kurt Wickman. Min förhoppning står nu till att Wickman istället tilldelas det prestigefyllda Curt Nicolin-priset för sina insatser för den nationalekonomiska forskningen.

 

DN DN SvD SvD SSD

 


Andra bloggar om: , , , , .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback