kurranz

Kvalitetstidningen Neos journalist Mattias Svensson har genom sina skarpsinta vidräkningar med det svenska folkhälsoinstitutet etablerat sig som en internationell auktoritet inom den epidemiologiska forskningen. Därför finns det särskild anledning att lyssna till hans kritik mot att centerpartiet har bjudit in, som Svensson själv skriver, rena "kvacksalvare" – britten Michael Marmot -- att föreläsa om status- och inkomstfördelningens relation till folkhälsan. I en bloggpost idag pulvriserar Svensson Marmots ytliga forskning.

För att förstå Marmots forskning måste man först beakta var på den politiska skalan han befinner sig och det är därför välgörande att Svensson, med en vetenskapsmans krav på precision, anger Marmot belägen som ”klart till vänster om till och med en halvsocialist som John Rawls”. Redan med denna politiska positionsbestämning är naturligtvis Marmots humbug avslöjad. Men Svenssons epidemiologiska vederläggning slutar inte där, utan han kan också leda i bevis att Marmont sysselsätter sig med rena skenproblem:

”Att exempelvis de som utbildar sig längre generellt sett också lever längre behöver inte ses som något orättvist, de kommer igång med livet senare och är dessutom en utbildningspremie.”

Var och en som kan något om hälsa vet att det inte finns något nyttigare än morötter. Vi liberaler vet att det inte kan anses vara en mänsklig rättighet att leva länge, utan ett långt och hälsosamt liv är något som man genom strävsamhet och flit förtjänar. Jag har tidigare klargjort de samhällsekonomiska fördelar som en lägre medellivslängd för de lågutbildade befolkningsskikten skulle kunna generera och argumenten tål att upprepas. Även på en internationell nivå bör det skadliga med en socialistisk omfördelningspolitik framhållas. OECD-länderna har med sin relativt höga medellivslängd skaffat sig en komparativ konkurrensfördel gentemot utvecklingsländerna, vilket skapar förutsättningar att locka till sig högkvalificerad arbetskraft och investeringar. Skillnader mellan medellivslängden i olika länder är alltså i sig en drivkraft för entreprenörskap och ekonomisk expansion. Precis som Svensson framhåller är stora skillnader i förmögenheter och hälsa en del av det liberala mångfaldssamhället och det vore direkt förödande för det öppna samhället om dessa skillnader skulle upplösas i konformism och likriktning.

Det förtjänas att tilläggas att det epidemiologiska tradition som Marmot arbetar inom antar som ett grundläggande axiom för sin forskning att inkomstens effekt på hälsan avtar vid högre inkomster, vilket enkelt kan falsifieras. Här i Vellinge är vi höginkomsttagare mycket noga med att unna oss behövlig rekreation på spa-anläggningar och kontemplativa semesterresor, samtidigt som det är lätt att se att de lägre befolkningsskikten spenderar sina löneökningar åt ökat superi, osund kost och annat destruktivt leverne.

Precis som Svensson konstaterar är det mycket märkligt att ett liberalt parti bjuder in en vetenskaplig charlatan som Michael Marmot att föreläsa. Om detta märkliga beteende inte upphör kommer jag och Svensson att tvingas skärpa tonen och ta till verkliga kraftuttryck och föreslå förnedrande former för hur centerpartisternas trutar bäst skulle kunna täppas till.