kurranz

Vid femtiden i går eftermiddag skymtade undertecknad vid Hamnplan ingen annan än Visbys store son Johnny Munkhammar. Munkhammar föreföll som vanligt vara mycket upptagen; således erbjöd sig inget tillfälle att tacka honom för de personliga reflexioner han allt som oftast låter oss följa via sin "blog".

Nu senast fick vi ta del av Munkhammars medvetandeström från en joggingrunda i den gamla hemstaden; och det var den egna biografin som var föremål för den store tänkarens uppmärksamhet. Munkhammar skildrade därvid med målande språk de mycket enkla förhållanden, ur vilka han härstammar, samt hur han genom hårt arbete som tidningsbud lyckats arbeta sig upp ur misären och göra sin kometkarriär som ideolog, författare och företagsledare.

Personliga betraktelser av detta slag är oerhört värdefulla i kampen för vår liberala sak. Det gäller att visa på människans förmåga att för egen maskin, utan statliga kryckor och ledband, slå sig fri från olyckliga omständigheter. Vi skall vidare vara tacksamma för att just Munkhammar lyckades i sin strävsamhet, ty annars hade vi sannolikt gått miste om dennes både elegant och kärnfullt formulerade rättviseprincip: "den som gör mest får mest".

Det torde inte råda några tvivel om, att de som gör mest för liberalismen är undertecknad och Munkhammar själv. Således är det något av en skandal att notera, att Munkhammar enligt internettjänsten Ratsits senaste tillgängliga uppgift taxerar en inkomst som ligger en bit under vad en genomsnittlig advokat i privat tjänst kvitterar ut.

Låt oss därför hoppas att Munkhammar med det nya företaget Munkhammar Advisory kan verka för ökad rättvisa, inte bara för samhället i stort, utan även för sin egen, privata räkning.