Liberalismens lingvistiska front.
Det är en stor glädje att notera, att några lovande unga liberaler -- under den nystartade tankesmedjan Munkhammar Advisorys överinseende -- äntligen tagit sig för att dokumentera hur socialdemokratin sedan du-reformen år 1967 systematiskt våldfört sig på vårt fina språk. I en nyskriven rapport pekar man -- med hjälp av referenser till det förnämliga uppslagsverket Wikipedia -- på hur politiskt färgade journalister använder ord som "reformer", "samhället" och "välfärd" på ett sätt som vore främmande för varje klassiskt skolad liberal. Vad rapporten dessutom visar är att socialdemokraternas nyspråk varit så framgångsrikt, att även liberala företrädare börjat tro att konfiskering av medborgarnas pengar kan beskrivas med eufemismer som "satsningar" eller "reformer".
Frågan om språkets förvanskning är central för oss liberaler, då den tangerar den för oss så viktiga frågan om minoritetsskydd. Om majoriteten tillåts bestämma innebörden av ett begrepp, leder det naturligtvis oundvikligen till förtryck av den minoritet som har en annan uppfattning. Därför har vi liberaler en naturlig rätt att kräva att våra definitioner av begreppen -- även om de bara omfattas av en liten, upplyst minoritet -- tillerkänns samma giltighet som de socialistiska varianterna.
Jag skulle personligen vilja bidra med ett eget exempel på den systematiska förvanskningen av ordens innebörd. Enligt samma vederhäftiga uppslagsverk som används i rapporten är definitionen på en skandal "någonting förargelseväckande, anstötlighet". I gängse språkbruk är det emellertid vanligt att beteckna exempelvis vanvård av fattigpensionärer som 'skandal' -- trots att individerna ifråga får en långt bättre vård än de kunnat köpa på en fri marknad. Omvänt händer det aldrig att den groteska s.k. "värnskatten" betecknas som en skandal, trots att den på ett skandalöst sätt kränker äganderätten för Sveriges allra mest högproduktiva skikt.
På denna punkt har vi liberaler uppenbarligen ett omfattande folkbildningsarbete framför oss. I ett första steg vore det önskvärt om Timbro kunde ge ut en etymologisk ordbok, vilken kan användas så att vi liberaler kan försäkra oss om, att aldrig avvika från ords ursprungliga -- och därmed riktiga -- betydelser.
Andra bloggar om: Johnny Munkhammar, Fredrik Segerfeldt, svenska språket, socialism, etymologi, språkvård.
Frågan om språkets förvanskning är central för oss liberaler, då den tangerar den för oss så viktiga frågan om minoritetsskydd. Om majoriteten tillåts bestämma innebörden av ett begrepp, leder det naturligtvis oundvikligen till förtryck av den minoritet som har en annan uppfattning. Därför har vi liberaler en naturlig rätt att kräva att våra definitioner av begreppen -- även om de bara omfattas av en liten, upplyst minoritet -- tillerkänns samma giltighet som de socialistiska varianterna.
Jag skulle personligen vilja bidra med ett eget exempel på den systematiska förvanskningen av ordens innebörd. Enligt samma vederhäftiga uppslagsverk som används i rapporten är definitionen på en skandal "någonting förargelseväckande, anstötlighet". I gängse språkbruk är det emellertid vanligt att beteckna exempelvis vanvård av fattigpensionärer som 'skandal' -- trots att individerna ifråga får en långt bättre vård än de kunnat köpa på en fri marknad. Omvänt händer det aldrig att den groteska s.k. "värnskatten" betecknas som en skandal, trots att den på ett skandalöst sätt kränker äganderätten för Sveriges allra mest högproduktiva skikt.
På denna punkt har vi liberaler uppenbarligen ett omfattande folkbildningsarbete framför oss. I ett första steg vore det önskvärt om Timbro kunde ge ut en etymologisk ordbok, vilken kan användas så att vi liberaler kan försäkra oss om, att aldrig avvika från ords ursprungliga -- och därmed riktiga -- betydelser.
Andra bloggar om: Johnny Munkhammar, Fredrik Segerfeldt, svenska språket, socialism, etymologi, språkvård.
Kommentarer
Trackback