kurranz

Johan Norbergs mycket anmärkningsvärda påhopp på Karl Rove i dagens Aftonbladet har väkt en oerhörd förstämning inom de liberala leden. Min ”blogkollega” Dick Erixon har redan hunnit pulvrisera Norbergs osakliga påhopp, så egentligen finns inte mycket mer att tillägga.

Mot Norbergs anklagelser om att Rove skulle vara principlös ställer Erixon mycket riktigt det faktum att Norberg själv saknar ”det maktpolitiska perspektivet” och är politiskt oerfaren. Jag vill här framhålla att det finns särskild anledning att i detta sammanhang fästa extra stor vikt vid vad Erixon har att säga, eftersom han – till skillnad från Norberg – har en mycket framgångsrik karriär som politiker att luta sig tillbaka på. 1998 bedrev Erixon en oerhört lyckad personvalskampanj för centerpartiet i riksdagsvalet i Stockholms valkrets. Denna kampanj gav ett remarkabelt gensvar, vilket kan utläsas av såväl centerpartiets valresultat som i statistiken över personkryssen för Erixon.

När det gäller politiska kampanjer är med andra ord Erixon närmast att betrakta som Roves svenske motsvarighet.

Precis som Erixon framhåller så är det de kristna väljarna i USA som är ivrigast att genomdriva det liberalismens allt annat överskuggande krav: sänkta skatter. Därför måste vi liberaler lyssna på vad dessa väljare i övrigt vill ha för reformer genomförda. Om dessa krav råkar handla om förbud mot stamcellsforskning och aborter, samt krafttag mot den utbredande homofilin, så är det naturligtvis också dessa reformer som Amerikas liberaler måste gå till val på. Var och en begriper att denna politiska strategi minst av allt kan kallas för principlös.

Mest anmärkningsvärt är naturligtvis Norbergs ifrågasättande om USA:s frihetliga krig mot terrorismen och hans insinuationer om att upprättandet av fånglägret i Guantánamo på något sätt skulle ha hjälpt terroristerna. Dessa anklagelser är naturligtvis så orimliga att både jag och Erixon håller oss för goda för att kommentera dem.

Som Erixon mycket riktigt påpekar så har alliansregeringen mycket at lära av Rove, just i detta att han förespråkar en politisk strategi som i första hand tillmötesgår republikanernas kärnväljare. På samma sätt måste alliansen om två år gå till val på frågor som i första hand attraherar viktiga opinionsbildare som Erixon och mig själv. Om så inte sker kanske vi rent av i pur besvikelse stänger ner våra ”blogar” och därmed lämnar fältet fritt för en socialistisk regering.

Jag vänder mig nu direkt till Norberg:

Johan,

Du måste lära Dig att tygla Ditt humör! Ditt liberala ursinne är positivt när det riktas mot socialistiska journalister, men man får inte bli så upprörd att man inte kan skilja mellan vänner och fiender. Därför måste också Du lyssna på mer erfarna män som Erixon och mig. För att Du ska lära Dig något av det här, så måste Du inse att Ditt trotsiga beteende kommer att få konsekvenser. Mot bakgrund av det inträffade kommer nu inga medlingsförhandlingar mellan Dig och grundlagsutredningen, vilka jag tidigare utlovat här på "blogen", att upptas. Du uppmanas istället att omgående be om ursäkt för Ditt pubertala utspel. För att denna ursäkt ska nå allmänheten är jag själv beredd att upplåta plats på min egen ”blog”.

Bästa hälsningar,

Kurt G. Rantzén