kurranz

Läsaren får ursäkta att jag dröjer något med min definitiva nådastöt mot den näsvisa men dåligt pålästa signaturen Veronicas insinuanta frågor. Jag finner det nämligen påbjudet att uppmärksamma er läsare på en mycket fin reseskildring från det soliga Singapore, signerad min liberala meningsfrände kulturpersonligheten Johan Staël von Holstein.

Jag har tidigare här på bloggen berättat om mina egna resor i detta fantastiska land och det kreativa klimat som landets låga skatter genererar. Staël von Holstein skriver nu på ett elegant och språkvårdat sätt:

”Där är rent, snyggt, tryggt, roligt, geografiskt väl plasserat, bra miljö, service orienterat och fantastiskt helt enkelt.”

Staël von Holstein bemöter också de okunniga invändningarna om att Singapore på något sätt skulle brista vad det gäller mänskliga fri- och rättigheter:

MEN..! Skriker då en massa som inte varit där, vad händer med yttrandefrihet osv. Det avskräcker ingen. Singaporianer får resa hur mycket de vill, när de vill och inga emigrerar, samtidigt som massor av framgångsrika och förmögna västerlänningar (bl.a. 1700 Svenskar) flyttar dit och bosätter sig varje år.

Det är typiskt att debatten om Singapore i Sverige kontrolleras av vänsteranstrukna organisationer som Amnesty International och Reportrar utan gränser, vars företrädare aldrig har haft förmånen att, som Staël von Holstein och jag själv, bjudas in till landet och träffa regeringspartiets framtidsinriktade politiker.

Precis som Staël von Holstein skriver är den svenska debatten inskränkt på så sätt att vi alltid förutsätter att våra egna system för skatter, rättskipning och katastrofhantering är de bästa. Han påminner om den socialdemokratiska regeringens svinaktiga beteende i samband med tsunamikatastrofen, men han kunde också ha nämnt den gatlopp han själv tvingades löpa för den svenska kultureliten utan att Amnesty eller Reportrar utan gränser så mycket som andades någon kritik. Då var det istället jag och Fredrick Federley som i en gemensamt koordinerad aktion fick ta Johan i försvar, när han känslomättat och kulturellt beklagade förföljelsen:

Jag behandlas som en dömd brottsling där brottet är ställt utom allt tvivel, men likt Kafkas figur är jag varken dömd eller åtalad, utredd eller ens misstänkt. Jag är bara dömd av den socialistiska PR-apparaten och det gamla socialistgardet inom journalistkåren och kultureliten.

För mina litterärt obildade läsare vill jag informera om att Kafka var en tjeckisk författare och den ”figur” som Staël von Holstein åsyftar är en man som förvandlades till en skalbagge. Så långt tilläts alltså människorättskränkningarna att gå i Sverige att en av våra mest framstående entreprenörer och kulturpersonligheter behandlades som en insekt. Detta ger perspektiv på hur skenhelig den socialistiska kritiken mot de asiatiska tigerekonomiernas demokratiska system är.