Kulturpeng: ett bräckjärn mot socialismen.

Efter en tids framgångsrik liberal debatt mot socialiststaten Sveriges så kallade kulturpolitik har de goda och sanna argumenten återigen kvästs till tystad. Att de gamla maoister som bossar på landets kulturredaktioner vet hur man stryper demokratisk debatt är inte förvånande. Mer märkligt är att tidningarnas annonsörer inte har dragit öronen till sig, för att begrunda sin finansiering av den försåtliga socialistiska propagandan.

Med detta inlägg hoppas jag därför återigen kunna blåsa liv i denna förtvinade debatt. Vid sidan av andra välformulerade försvarare av de liberala dogmerna, såsom Johan Stäel von Holstein och Johan Norberg, vill jag därför dra lansen för en ny kulturpolitik.

Det är min fasta övertygelse, att vi liberaler måste ta oss an kulturpolitiken med en blandning av liberal dogmatism och realistisk pragmatism. Det är tyvärr ett faktum, att det råder en överväldigande konsensus om, att den svenska staten skall föra en aktiv kulturpolitik. Till följd av sovjetiska diktat stadfästes en rad sociala och kulturella s.k. rättigheter i FN-konventionen av 1966, vilken ratificerats av Sverige. Detta är den realitet utifrån vilken vi liberaler måste formulera vårt kulturpolitiska program.

Om vi liberaler enbart fokuserar på de i och för sig beklagliga frihetsinskränkningar det innebär, att även de lägre samhällsskikten garanteras en rätt att "fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner" (Artikel 27 i FN-deklarationen), kommer vi att lämna fältet fritt för de
totalitärt sinnade individer, vilka i öststatskommunistisk anda vill indoktrinera ungdomen till att uppskatta urartade kulturyttringar. Mot bakgrund av detta var jag en av de första att välkomna Johan Stäel von Holsteins utnämning till ledamot av Kulturrådet, trots denna institutions tradition av att ge stöd åt kulturella yttringar som förhärligar socialism, folkmord och andra brott mot mänskligheten.

Kärnpunkten i vad som skiljer en liberal kulturpolitik från den idag förhärskande måste vara individens valfrihet. Det är därför märkligt att ingen av mina i övrigt briljanta liberala blog-kolleger ännu har fört fram idén om kulturpeng. Vad gäller skolans område har ju detta varit ett framgångsrikt bräckjärn för att - förvisso fortfarande på skattebetalarnas bekostnad - möjliggöra ett visst mått av valfrihet för landets föräldrar. De behöver nu inte placera sina barn i skolor härjade av konformistisk flumpedagogik, utan kan dana dem till fria individer genom att välja skolor som sätter sådana värden högt. Tvärt emot vad som hävdas från socialisthåll, ger detta även individer från enklare förhållanden möjligheten att, om de mäktar hårt arbete och har förmågan att hyfsa sitt sätt, skapa sig en god tillvaro med eget arbete snarare än passivt bidragsberoende. Naturligtvis blir det med en sådan politik i förlängningen lättare att dra tillbaka det offentliga stödet och avskaffa den så oliberala skolplikten, än det varit om den offentliga sektorn behållit sitt järngrepp om den svenska skolan.

En kulturpeng skulle på samma sätt minska den statliga styrningen av kulturen och ersätta den med den enskilda människans valfrihet. Idag hälls pengar över den kommunala musikskolan, för att lära ett fåtal barn att spela instrument det finns liten avsättning för på den kommersiella musikmarknaden. Att ge ungdomar möjlighet att plåga en trombon eller en cello var kanske ett centralt inslag i den sovjetiska kulturpolitiken, men den ringa konsumtionen av sådan musik i fria samhällen visar att fria individer har andra preferenser. För det är inte opera eller folkmusik som ungdomar av idag lyssnar på. När vann senast en sådan musik i tv:s Idol? Det hela blir ett paradexempel på hur statlig planering går stick i stäv mot de fria val som marknadens utbyten ger uttryck för.

Det rimliga vore alltså att ge alla ungdomar en kulturpeng. Då kom det dessutom alla till del; d v s även barn till de hårt arbetande individer, som faktiskt betalar för den förda politiken. Sedan kunde de lägga denna peng på vad de önskade - lektioner med dammiga flöjtlärare, den senaste LP:n med Carola eller rentav en live-konsert med så kallad hipp-hopp. Samma princip torde kunna överföras till övriga kultursektorer. Då kunde folk välja om de vill spendera sin kulturpeng på opera eller på en extra kanal i kabel-tv-utbudet. Man kan naturligtvis tänka sig vissa restriktioner, till exempel i det att pengar inte får gå till socialistiska eller på annat vis urartade kulturyttringar.

Denna reform skulle dessutom med den osynliga handens hjälp styra kulturkonsumtionen till lönsamma sektorer, i stället för att låta resurserna hamna i fickorna på näbbskobeprydda kommunistiska kulturutövare med föga talang. Således skulle kulturpengen gagna oss alla genom ökad ekonomisk tillväxt. Dessutom skulle det bli så mycket lättare att i ett nästa steg dra ned på det statliga stödet rejält, då vi en gång för alla skulle ha blivit av med en av landets mest förhatliga kravmaskiner: de statsunderstödda kulturutövarna. Jag hoppas verkligen att dessa starka och strikt logiska argument kommer att föras fram av Johan Stäel von Holstein, som nu sitter väl placerad för att inleda en veritabel silkesrevolution inom kultursektorn.

Andra bloggar om: , .

Kommentarer
Postat av: Lägg ner!

Vore det inte på tiden att du lade ned detta och i stället argumenterade för vad du verkligen tycker? Detta är ju bara en trams-blogg och någon Kurt Rantzen existerar inte i verkligheten.

2008-03-03 @ 15:13:12
Postat av: Kurre

Jag förstår att irritationen inom vänstern är stor, för att jag oförtrutet för kampen för liberalismen vidare. Låt mig i detta sammanhang bara påpeka att kommentarer som den här ovan bara stärker min övertygelse, att jag har en oerhört viktig uppgift att fullfölja i opinionsbildningen för en liberal revolution i Sverige.

Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén

Postat av: Lägg fortfarande ner!

Ingen tar dig längre på allvar, inte ens vänstermänniskor så om du har ett så patetiskt liv att du sitter och skriver sådant här trams är det mest synd om dig...

2008-03-03 @ 16:42:57
Postat av: Lägg fortfarande ner!

Jag ser att du tog bort min kommentar att även vänstermänniskor vet att du är en hoax.

2008-03-03 @ 17:11:34
Postat av: Marcus

Är det månne Johnny Munkhammar som döljer sig bakom pseudonymerna "Lägg ner" och "Lägg fortfarande ner"? Eller hur många kan det finnas som kallar saker och ting för "skämt" utan att skratta och "trams" för att sedan ta det på stort stort allvar? Antingen är Kurranz på allvar och då är du en patetisk fåne, eller så är Kurranz inte på allvar och då är du en patetisk fåne: Nå, hur ska du ha det?

2008-03-03 @ 17:34:57
Postat av: Kerstin

Mycket bra förslag. Det är ju förfärligt att vi i Sverige har gynnat all denna "entartete Kunst" så länge :-)!
Undrar bara varför du använder det svenska, lita lama ordet "urartad" när detta fina ord "entartete" finns att tillgå. Det har ju anor dessutom.

2008-03-04 @ 03:54:09
URL: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/
Postat av: Lägg ner!

Marcus,

döm inte andra efter dig själv!

2008-03-05 @ 10:39:45
Postat av: Marcus

Kommunist!!

2008-03-05 @ 12:37:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback