kurranz

Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större, så lyder mottot för Uppsala universitet. Själv läste jag juridik vid Lunds universitet, mitt under det röda 1970-talet. Juridik, liksom all sann bildning, handlar ju just om detta: Att lära sig att tänka rätt, snarare än fritt.

Nu tycks det som att det fria tänkandet återigen har fått överhanden, på det rätta tänkandets bekostnad. Jag tänker förstås på senaste numret av Axess, som skildrar hur något som kallas postmodernism tydligen på senare tid har fått härja tygellöst även vid landets mest ansedda akademiska institutioner, med katastrofala följder precis som under det röda 70-talet. I korthet tycks postmodernismen vara lära som förnekar att det finns något som är sant och rätt, vilket torde undergräva alla möjligheter till vetenskap.

Nå, andra skildrar den diskussionen bättre än undertecknad, exempelvis bloggen med det vackra namnet "Frihet och sanning". Jag vill istället föreslå en lösning på problematiken.

Mitt förslag torde tilltala den nuvarande regeringen, som ju vill höja kvaliteten i forskning och högre utbildning. I korthet går det ut på att helt enkelt kräva att alla forskare som söker statliga medel eller tjänst vid universitet och högskolor förbinder sig att anamma en positivistisk syn på vetenskapen.

Forskare som redan har medel eller tjänster bör erfordras att avge en offentlig deklaration tlll förslagsvis
utbildningsdepartementet, vari de redogör för sin syn på den goda vetenskapen och eventuellt samröre med postmodernister. De som vid kontroll visar sig vara alltför infekterade av postmodernismens villoläror bör inte komma i fråga för fortsatt verksamhet som forskare.

Sådana deklarationer bör också kunna användas för att hålla forskarna juridiskt ansvariga att inte ägna sig åt ovetenskapliga teorier och metoder. Pacta sunt servanda, som vi juridiskt skolade säger, och med stora resurser -- skattemedel -- följer ett stort ansvar.

Då skulle problemet med postmodernismen snart vara historia. En Rotaryvän med god inblick i forskarvärlden har berättat om det så kallade genuskrysset, som socialdemokrater tvingade på forskningsråden: För
att få medel måste forskare tydligen bekänna sig till feminism (vilket ytterligare förklarar hur den postmoderna smittan kunnat få fäste vid våra stolta lärosäten).

Det torde väl inte vara någon omöjlighet att göra något liknande för att nu återupprätta akademins vetenskapliga
anseende och åter få den att producera riktig vetenskap av hög kvalitet om främjar en långsiktig tillväxt i den svenska ekonomin. Det handlar trots allt om Sveriges framtid.