kurranz

Jag är nog inte ensam om att tycka riktigt illa om Expressens veritabla häxjakt mot utrikesminister Carl Bildt. Hittills har sympatiyttringar för Bildt emellertid inskränkt sig till uppmuntrande kommentarer på hans blogg, samt statsministerns bleka försvar nyligen. Därför hade jag tänkt dra mitt strå till stacken och rensa upp lite bland de lögner och halvsanningar som sprids. Låt oss ta det i tur och ordning.

1. Ryssland
Jag börjar med den knivigaste punkten, nämligen Bildts engagemang i den ryska oljeindustrin. Det är alltid lite tveksamt att samarbeta med ryssen, vår ärkefiende. De kommunistiska ränderna går inte ur och därför bör man tänka sig för både en och två gånger innan man ger sig i lag med ryssarna. Men historien håller tyvärr inte. Bildt har varit engagerad i Vostok Nafta, ett företag som är registrerat i Bermuda; på behörigt avstånd från ryssens tentakler. Vidare är Vostok Naftas innehav i den ryska gasjätten Gazprom cirka en procent. Anklagelserna faller alltså på sin egen orimlighet.

Dessutom visade Bildt nyligen i sin utrikesdeklaration med önskvärd tydlighet att hans traditionella misstänksamhet mot ryssen består. Vi fick höra tydligare fördömanden än någon socialdemokratisk regering lyckats prestera i modern tid:

”Vi strävar också efter en stärkt relation mellan Ryssland och den Europeiska unionen baserad på såväl respekt för europeiska värderingar, inklusive respekt för mänskliga rättigheter, som på gemensamma intressen.”

2. Sudan

PM Nilsson skriver: “hans år i Lundinsfären och hans arbete med Lundins investeringar i sudanesisk olja och rysk gas har färgat av sig på hans världsåskådning, som är tydligt affärsmässig”.

Ursäkta, men hur kan det vara till nackdel att ha en ’affärsmässig’ syn på situationen i Sudan? Det är väl bara i Sverige som detta kan användas som ett skällsord, när sanningen är att Afrika som ingen annan region i världen törstar efter affärsmässigt  tänkande. Vi borde därför hylla de som vill dela med sig av sitt kapital och sina kunskaper i utvecklingen av kontinentens ekonomier.

Lundin Petroleum är vidare en av de få ’success stories’ som svensk ekonomi kan visa upp under efterkrigstiden, och dess infallsrike grundare Adolf H Lundin blev mycket riktigt utsedd till årets svensk år 1998 för sina insatser för Sudan. Det är alltför förutsägbart att den svenska sossemaffian inte kan tolerera detta praktexempel av entreprenörsanda och därför måste investeringarna i Afrika misstänkliggöras. Men det är ytterst beklagligt att en ”liberal” tidning sätter tonen i häxjakten. Det visar tydligt hur långt den socialdemokratiska hegemonin spridit sig. Och mycket riktigt var Göran Persson en av de första att stämma in i klagolåten.

3. Irak/USA

När det gäller Bildts engagemang i Committee for the Liberation of Iraq framstår kritiken som allra mest obegriplig. Gruppens mål var att främja ”fred, politisk frihet och internationell säkerhet genom att ersätta Saddam Husseins regim med en demokratisk regering som respekterar det irakiska folkets rättigheter och slutar att hota världssamfundet”. Är det alltså fel att Sveriges utrikesminister tidigare arbetat för fred och demokrati i Mellanöstern?

Organisationens huvudfinansiär var den liberala tankesmedjan American Enterprise Institute, en av de mest ansedda opinionsbildarna i USA. Bland organisationens representanter finns en imponerande lista av internationella profiler: före detta amerikanska ministrar, världsledande akademiker, företagsledare och journalister. Vi borde alltså vara stolta att vår kompetente utrikesminister figurerat i sådana sammanhang. Att detta läggs Bildt till last kan inte ses som annat än ett exempel på den trista jantelagen.

4. Turkiet

Det är lite oklart vad som läggs Carl Bildt till last när det gäller Turkiet. Han har allts hjälpt East Capital att lansera en Turkietfond, vilken bl a investerar i den turkiska pensionsfonden OYAK. Dessutom lär Bildt ha aktier i nämnda Turkietfond till ett värde av 16.000 kronor. Sexton tusen kronor! Man fullständigt häpnar inför journalisternas småaktighet: de är uppenbarligen så distanserade från världens finansmarknader att de inte har en aning om vilken struntsumma det rör sig om. Men alldeles oavsett detta måste det understrykas att det rör sig om en alldeles legitim investering från Bildts sida, vilken troligen kommer att ge en extra skjuts åt den ekonomiska utvecklingen i Turkiet. Återigen har väl sosseriet svårt att acceptera att ett fattigt land utvecklas ekonomiskt och klarar sig utan svenskt bistånd?

Sammanfattningsvis har alltså häxjakten mot Bildt mycket dåligt stöd i fakta. Tvärtom bekräftar en närmare granskning att Bildt är Sveriges mest kompetente utrikesminister någonsin, och hans belackare lider av antingen jantelagen eller socialistiska villfarelser, kombinerat med en god portion okunskap. Kanske är det dags att vi visar vårt stöd till vår käre utrikesminister genom att inleda en bojkott mot den ”liberala” sensationsblaskan Expressen.

Andra bloggar om: Carl Bildt, Irak, USA.