kurranz

Som representant för Sveriges förenade liberaler är det en stor ära att få gratulera Silvio Berlusconi till den högst välförtjänta segern i det italienska parlamentsvalet. Berlusconi är onekligen den största italienske statsmannen sedan 40-talet. Han har jämförts med både Winston Churchill och Jesus Kristus och det är inte svårt att instämma i Charlotte Cederschiölds hyllning till denne enastående man: "en rakryggad fritänkare som är värd vår beundran".

Berlusconi är en framgångsrik liberal reformpolitiker, som nu för tredje gången får folkets förtroende att bilda regering. Att en dylik liberal framgångssaga sticker i ögonen på mången svensk socialdemokrat förvånar naturligtvis inte och påhoppen har inte låtit vänta på sig. Således ägnar sig den inkompetente reportern Wolfgang Hansson i Aftonbladet åt en ogenerad smutskastning av den så folkkäre italienske ledaren.

"Sådant får man inte skriva på nyhetsplats" påpekar min i italienska förhållanden mycket insatte kollega Johnny Munkhammar. Jag är böjd att hålla med, och vill i detta sammanhang framhålla att Hansson i Italien med all sannolikhet inte hade fått skriva sina påhopp. Där styr Berlusconi med fast hand mediemarknaden och ser till att dylikt förtal eller eljest ofördelaktig information inte når ut till en vidare allmänhet.

Som min sinnrike kollega Munkhammar vidare så riktigt påpekar, är Berlusconi en förebild vad gäller reformpolitik och förde således in Italien i en expansiv period som troligen saknar motstycke i den moderna historien. Personligen menar jag att vi här i Norden har oerhört mycket att lära av Berlusconi och hans frihetsrörelse och har därför skrivit ihop en sammanfattning av några av de mest förebildliga aspekterna av dennes politiska program.

1. För det första representerar Berlusconi en mediepolitik som står i bjärt kontrast mot den stalinistiska modell som praktiseras här i Sverige. Alla vi som varit på semester i Italien vet att förtälja, att den italienska televisionen erbjuder ett färgglatt och smakfullt alternativ till den så politiserade och inskränkta svenska statstelevisionen. I Italien förstår man att producera riktig unerhållning med musik och kvinnlig fägring. Berlusconis TV-kanaler garanterar vidare att medborgarna får objektiv information om politiska skeenden. Således borde den svenska regeringen inbjuda Berlusconi att etablera en ny markbunden kanal i Sverige -- i det uttalade syftet att säkra ett återval för alliansregeringen i valet år 2010.

2. Berlusconi har också gjort enastående insatser för att slå vakt om det italienska rättsväsendets oberoende. På denna punkt förtjänar särskilt att framhållas, att han under sin föregående period som premiärminister beslutade att avskaffa livvaktsskyddet till landets domare. På så vis uppnådde man inte bara en ordentlig besparing inom offentliga sektorn, man stärkte också domstolsväsendets oberoende -- d.v.s. befriade det från den olyckliga politisering som tidigare vänsterregeringar genomfört i syfte att driva obehagliga kampanjer mot framgångsrika entreprenörer och anrika gamla familjeföretag; d.v.s. mot dem som i själva verket förtjänar rättsväsendets skydd mer än de flesta.

För Sveriges del finns det skäl att undersöka om liknande metoder går att tillämpa för att ge våra domare incitament att slå vakt om sitt oberoende. Det har på sista tiden funnits illavarslande tecken på att Lagrådet är på väg att urarta till ett lydigt verktyg i händerna på socialdemokratin.

3. Med sin bakgrund ur närinsglivet har Berlusconi också en djup förståelse för de privata företagens villkor. Många av representanterna för Berlusconis politiska rörelse har också höga positioner inom hans företagsimperium. På så vis garanteras att olika intressen vägs av på ett balanserat sätt i lagstiftningsproceduren, vilket också gett upphov till en rad lagändringar under Berlusconis tid vid makten. Johnny Munkhammar har således rätt i att Berlusconi är en av marknadsekonomins främsta vänner och beskyddare.

Sammanfattningsvis finns det alltså skäl att känna tillförsikt för Italiens vidkommande: utsikterna är synnerligen goda för att man skall kunna ta sig ur det kaos, som den kommuniststyrda regeringen under Prodi lämnat efter sig. Jag avslutar därför detta s.k. blog-inlägg med ett personligt gratulationsmeddelande, som jag sänt till Silvio Berlusconi samt till den italienska ambassaden i Stockholm.

Best Esquire Berlusconi,
As representative for Sweden all liberal, shall self herewith congratulate yourself at that magnificent the victory in the parliament's choice. We are many here in Sweden as sympathise with your political program , and as wish yourself all success in the governing. Mine liberal colleague Johnny Munkhammar acclaims your liberal reforms and EC parlamentarian Charlotte Cederschiöld am meaning that yous deserve our admiration. I able self only add that you should come here to Sweden and reform ourselves also. Above all should I want to watch many pretty female in television.

Sincerely,
Kurt G. Rantzén