Vi var många som kände lättnad när Palme-eran tog slut
Vari består då Lennerljungs förseelse? Jo, hon skall enligt egen utsago i "glädjeyra" ha firat mordet på Olof Palme för mer än 20 år sedan. Således är det i vanlig ordning så att den vänsterinriktade journalistkåren fäller en lovande politiker inte på grund av deras politiska gärning, utan genom att gräva fram förmenta försyndelser ur det förflutna.
Mycket talar emellertid för att Lennerljung då det begav sig var långt ifrån ensam att känna lättnad och kanske rentav glädje över att epoken Palme äntligen var över. Palme var som bekant en kontroversiell politiker, som enkannerligen genom sin undfallenget gentemot bolsjevismen prisgav svenskens frihet och oberoende.
Jag minns själv hur jag i sällskap med några advokatkolleger höjde champagneglaset på kvällen den 1 mars 1986. Stämningen var uppsluppen, ja, till euforisk gränsande. Taktlöst, kan tyckas, men detta visar bara på den stora frustration inför Palmes svek som många svenskar gick och bar på vid den här tiden. Det är därför så tragiskt att en enskild politiker nu görs till syndabock för ett fenomen som i själva verket var synnerligen utbrett.
Vidare måste vi idag, när de upprivna stämningarna bedarrat något, faktiskt väcka frågan om inte Palme själv hade slagit an den oförsonliga tonen. De ungdomar som läser denna blogg har förmodligen blivit helt indoktrinerade med den närmast messianska myten om Palme, en myt som den socialdemokratiska åsiktshegemonin lyckats etablera under de gångna decennierna. Men som min liberale bloggarkollega Dick Erixon så förtjänstfullt påpekar, var Palme faktiskt en lika god kålsupare själv:
"Just detta att klämma åt någon personligt, ett extra varv, istället för att hålla sig till sakfrågorna, var Palmes signum. Förnedra motståndarna verkade ofta vara viktigare än att vinna sakdebatten. Snacka om negativt kampanjande."
Till sist: det tycks numera råda en utbredd konsensus att Palme - vad politiken anbelangar - var en enda katastrof för Sverige. Som min meningsfrände Johnny Munkhammar så riktigt påpekar framstår mordet därför i efterhand som oerhört kontraproduktivt:
"Ingen politiker ska utsättas för våld; de som har fel ska besegras med argument i öppen debatt. Mordet fick också den effekten att hans gärning inte diskuteras. Och ju mer Palme hyllas utan kopplingen till eländet han var med om att skapa, desto svårare idag att genomföra reformer för att lämna hans tunga arv bakom oss."
Våren 1986 hade verkligheten redan för länge sedan sprungit förbi Olof Palme. Det är därför lätt att instämma med Sveriges främste blogkolumnist Per Gudmundson: Palme ska vara glad att han fick dö på sin post.
Andra bloggar om: Olof Palme, Marie Lennerljung, Sverige, moderaterna.
Du finns inte gud ske lov. Du är en fejk.
Kan inte finnas människor med sådana tankar.
Astrid,
Jag vet att ni kommunister har svårt för det här med åsiktsfrihet - så om det gör livet lättare för dig att föreställa Dig att undertecknad inte existerar är det väl bara att gratulera! Dina partivänner i öster brukade istället förklara misshagliga människor sinnessjuka, vilket säkerligen var mycket smärtsammare för de berörda.
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén
Oerhört märklig inställning från någon som påstår sig vara både utbildad jurist och liberal.
Vad är det för liberalt i att anse att det är okey att någon blir mördad på grund av den politik han bedriver? Och hur kan man som jurist (även affärsjurister har viss kunskap moral har jag hört) tycka att det är moraliskt okey att glädjas åt att en person blir mördad?
Vad är det nu som tillskrivs Voltaire..."Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.", eller hur?
Blir det "Jag delar inte dina åsikter och jag är beredd att döda för min rätt att undertrycka dem." i Rantzéns nyliberala tappning? Kanske är alla politiskt aktiva moderater glada att Rantzén inte har någon förtroendepost, så de slipper be honom också avgå?
Till Lukas Han är inte jurist. Kollat.Dessutom finns hans namn ingenstans. En jurist har dessutom inte tid att gå in på allsköns bloggar och lämna kommentarer.Jag tror inte ens att han lobbar för nationaldemokraterna. Så tydliga brukar de inte vara. Han driver med oss. Låt honom vara bara.
Astrid: nja, somliga Vellingemoderater låter precis så där. Näset är, som du kanske har hört, litet speciellt. Men det kan stämma att den här killen inte i nuläget *jobbar* med juridik. Han känns litet för monoman för det.
Hej Thomas
Tänka sig att jag har hört ändå borta vid polcirkeln hur Vellingemoderaterna låter.Han gör verkligen inte de neo-konservativa så kallade liberalerna en tjänst genom att så öppet visa deras rasistiska och elitistiska agenda.Karln är ju en gudagåva för socialisterna. Han kanske egentligen är vänsteraktivist.
Tack för de enastånde insatser du gör i bloggvärlden, Kurre!!!
Bäste Martin Tunström (s),
Du behöver naturligtvis inte lära undertecknad hur man genom ett ensidigt, partiskt och subjektivt urval av "fakta" kan underbygga och bekräfta vilken tes som helst. Som advokat ägnar jag mig dagligen åt
att genomskåda och skjuta i sank sådana argumentatoriska felslut och retoriska tricks.
Även från en partiorganiserad socialdemokrat hade
jag väntat mig något högre nivå på debatten, liksom viss aktning för det kunnande jag helt delar med mig av här på "blogen".
Din kommentar bevisar att jag faktiskt hade mer rätt än jag själv ville tro: Efter sin död har Palme blivit föremål för en personkult med närapå fanatiska drag, som för tankarna till Nordkoreas Kim Il-Sung, den "store ledaren" som även efter sin död bekläder presidentämbetet i evighet. En sådan ledarkult hör icke hemma i en demokrati.
Med hopp om bättring,
Kurt G. Rantzén
Bäste Martin Tunström (s),
Du behöver naturligtvis inte lära undertecknad hur man genom ett ensidigt, partiskt och subjektivt urval av "fakta" kan underbygga och bekräfta vilken tes som helst. Som advokat ägnar jag mig dagligen åt
att genomskåda och skjuta i sank sådana argumentatoriska felslut och retoriska tricks.
Även från en partiorganiserad socialdemokrat hade jag väntat mig något högre nivå på debatten, liksom viss aktning för den kunskap jag delar med mig av här på "blogen".
Din kommentar bevisar att jag faktiskt hade mer rätt än jag själv ville tro: Efter sin död har Palme blivit föremål för en personkult med närapå fanatiska drag, som för tankarna till Nordkoreas Kim Il-Sung, den "store ledaren" som även efter sin död bekläder presidentämbetet i evighet. En sådan ledarkult hör icke hemma i en demokrati.
Gullenuss: Tack, sådana kommentarer värmer!
Med hopp om bättring,
Kurt G. Rantzén
HA HA HA
Tröt argumenten Kurt eller vad du nu egentligen heter eftersom du varken har rätt namn eller titel i din blogg.Jag har en katt som heter Kurt men han är en bra katt i alla fall.
"[...]liksom viss aktning för den kunskap jag delar med mig av här på "blogen"."
Whuuu, mäster Kurranz. Har i huvudtaget ingen aktning för dig när du författar sådan smörja som knappast hade passat i en tidning och därför innebär att du får ta till bloggen för att få ut ditt budskap:
"Palme ska vara glad att han fick dö på sin post."
"Jag minns själv hur jag i sällskap med några advokatkolleger höjde champagneglaset på kvällen den 1 mars 1986. Stämningen var uppsluppen, ja, till euforisk gränsande."
"Således är det inte svårt att föreställa sig att Palme själv hade firat om Ulf Adelsohn varit den som blivit skjuten."
Palme har gjort mer mot kommunismen än vad du och dina fränder i den liberalkonservativa skolan någonsin gjort. (Se Palmes äktenskap för att få ut en kvinna från det kommunistiska Tjeckien)
Dessvärre finns sådana här människor. Kommer själv ihåg dagen efter mordet då personer (MUFare) gick omkring i min gymansieskola med t-shirtar som hade överkorsade nidbilder av Palme på sig (liknade nazisternas judekarikatyrer).
Skönt att det finns sådana som du Martin Thunström som orkar säga emot, historien lär oss hur det kan gå annars.