kurranz

Några av mina bröder har påpekat att jag borde kommentera månadens utnämningar till Kulturrådet. Det gör jag så gärna - med nyårscigarren i svalt förvar och champagnen lite kallare placerad.

Det är en stor glädje att konstatera att vår regering frångått socialdemokraternas maktfullkomliga svågerpolitik och istället för politiska meriter istället nu värderar kompetens och duglighet vid tjänstetillsättningar. Ett utmärkt exempel på detta är valet av entreprenören och samhällsdebattören Johan Staël von Holstein till Kulturrådet. Staël von Holstein är en framgångsrik och mycket välformulerad liberal. Till Svenska Dagbladet (som jag förvisso, liksom Ulf Adelsohn, numera läser mycket sparsamt eftersom de på många sätt tycks vilja leva kvar i det gamla totalitära socialdemokratiska Sverige) uttrycker Staël von Holsten sig mycket träffsäkert: ?Jag har ett modernt synsätt med starkt kapitalistiska värderingar. Konst har länge varit en efterbliven och eftersatt resurs i samhället som jag vill vitalisera markant.? Med sin omisskännligt eleganta formuleringskonst sätter han sedan huvudet på spiken, när han påtalar vikten av att fler konstnärer ?borde vara intresserade av att starta kommersiella företag och tjäna pengar på sina uttryck?. Precis så ser en modern liberal kulturpolitik ut!

Kvalitet är det som lönar sig. De stora författarna och kompositörerna föddes inte sällan fattiga men var, tackvare sitt varumärkesbyggande och aktiva uppsökande av sponsorer, nästan alltid förmögna när de till slut trillade av pinn. Tidigare regeringar har istället ägnat sig åt att låta kulturanslagen bli till ett socialt understöd från kommunistiska poeter, orakade trubadurer och målarkluddare som inte skulle överleva en dag utan anslag för offentliga utsmyckningar. Man har också mycket ensidigt prioriterat barnkultur, det vill säga en grupp som knappast kan kallas för köpstark. Sverige framtid som tillväxtnation har inget att vinna på att skolbarn får offentligt stöd för att lära sig spela klarinett hjälpligt! Kulturrådet har länge tjänat som ett redskap för en maoistisk dröm om en kulturrevolution, nu hoppas vi att rådet istället skall fungera som en fyrbåk för kulturvårdande liberal och smakfull kultur efter marknadens principer.

Man får också hoppas att utnämningen av Staël von Holstein är ett sätt att ge honom en plattform för vidare politiskt avancemang. Så här i nyårstider är det lätt att drömma om en framtid med Staël von Holstein som kulturminister och ett verkligt politiskt mandat att föra en liberal kulturpolitik. Efter att ha avskaffat presstödet och statlig public service, kunde de landets alla museum och bibliotek privatiseras. Det senare skulle omkullkasta den kommunistiska principen om att böcker skall lånas från det allmänna, istället för att ägas och köpas.

Lite smolk i glädjebägaren var trots allt att landshövding Mats Svegfors (som förvisso har fina meriter som chefredaktör på Svenska Dagbladet och dessutom är ordförande för föreningen Beridna högvakter) kommer att vara Kulturrådets ordförande. Svegfors förment liberala patos tycks ibland ta sig de mest märkliga uttryck. Ett exempel på detta är när han agerade Kalle Blomqvist i fallet med den döde knarkaren Osmo Vallo och insinuerade att polisen inte gjort sitt jobb. Med insyn från ett flertal brottsmål vet jag att så knappast kan ha varit fallet. Kommunistiska murvlar som den där Josefsson på Uppdrag granskning älskar att skrika om rättsröta i tid och otid. Men sanningen är den att det oftast skramlar mest från tomma tunnor. Att Svegfors verkar vara oförmögen att kritiskt utvärdera vänsterjournalistiken, borgar inte gott för hans ordförandeskap för Kulturrådet.