kurranz

Det är dags för mig att lämna Visby för den här gången, men först av allt ska jag summera den gångna veckan. Precis som jag förutskickade blev årets politikervecka på många sätt en triumf för oss liberaler, eftersom vi i återkommande debatter -- och inte minst på den här ”blogen” -- har visat den obetvingliga kraften i våra sakargument. Ett bevis för detta är naturligvis den "fan club" som under den gågna politikerveckan bildats till min ära.

Många oroliga läsare har upprörts över den behandling som jag under den gågna veckan har blivit utsatt för av konkurrerande medier. Man har jämfört med oppositionella journalisters situation i kommunistiska diktaturer och inte minst DN Kulturs skändliga behandling av Johan Norberg.

Emellertid har jag på mitt kommentarfält nu fått en offentlig ursäkt från redaktionen från den så kallade ”Almedalsbloggen”. Ni som läser min ”blog” vet att jag alltid har varit storsint i sådana sammanhang och ursäkten är därmed godtagen. Jag överser därmed den avundssjuka som måste ha spritt sig i den politiskt tvivelaktiga redaktionen för Almedalsbloggen, då de märkte att mina fördjupande analyser av det politiska skeendet vida överglänste deras egen tabloidjournalistik. I en försonande gest mot mina konkurrenter vill jag därför passa på att ge högsta betyg på en sjugradigbetygsskala till den utmärkte Per Gudmunssons skarpa analyser av den franska inrikespolitiken och till den väna Annie Johanssons lite mjukare och kvinnligare perspektiv på politikerveckan.