Den rationelle liberalen
En av mina favoritbloggar är Wille Falers The Libertarian in Room 101. Idag startar Wille en oerhört viktig diskussion, som jag känner att jag måste kommentera lite kort. Wille beskriver ett fenomen som vi nog alla känner igen, nämligen att liberaler i högre grad än andra tror på rationella argument:
”Liberaler och liberala debattörer brukar ofta (dock inte alltid och alla) finna viss stolthet i att föra intellektuellt hederliga och logiska resonemang samt argument baserade i verkligheten och på empiriska fakta.”
Enligt Wille är dock denna tro på rationalitet till liberalismens förfång: ”historien har med all tydlighet visat att intellektuell hederlighet och logiska resonemang är den snabba vägen till att skaffa sig en kufstämpel när det gäller att vinna sympatier."
Jag är den förste att hålla med. Liberaler framstår helt enkelt som mer intelligenta än sina politiska motståndare, som allt oftare förfaller till sentimentalt tjafs och hänvisar till dunkla begrepp som ’solidaritet’ och ’medkänsla’. Och denna överlägsenhet i intelligens är tyvärr en konkurrensnackdel i vårt anti-elitistiska samhälle.
Vi liberaler har genomlevt årtionden av socialdemokratiskt styre. Att ha stått ut med detta, och - bortsett från undantag på grund av mänsklig svaghet - ha förblivit anständiga, det har gjort oss hårda. Och det är denna hårdhet som gör oss mer lämpade än andra som ledare.
Men hur ska man då ta itu med de mer sentimentalt lagda massorna? Här tycker jag det finns anledning att ta en närmare titt på hur det politiska inflytandet är fördelat. Idealet vore någon form av graderad rösträtt, där varje röst graderas i förhållande till den röstberättigades intelligens. På så vis skulle vi som ligger över genomsnittet få större inflytande än andra.
Intelligensgraderad rösträtt vore emellertid inte genomförbart i praktiken. En acceptabel kompromiss vore däremot att gradera rösträtten efter inbetalda skatter. Vi som tjänar mer är i regel mer intelligenta och därför skulle systemet hyfsat bra reflektera intelligensen. En bieffekt är dessutom att svartarbete och skatteplanering förmodligen skulle minska.
Det är förvisso optimistiskt att tro att ett riksdagsparti skulle ha modet att föra upp den här frågan. Vidare har ju de ”nya moderaterna” varit ett projekt som gått ut på att argumentera mer känslomässigt för att nå ut till bredare folklager.
Trots detta är jag tacksam att Wille Faler fört upp dessa frågeställningar till diskussion. Sverige behöver sannerligen ett nytt intellektuellt klimat.
Andra bloggar om: liberalismen, rationalitet, demokrati.
Kurran! Jag lider med dig, ty du tycks ha missat hela idén med liberalismen. De tankar du framför är inget annat än ärkekonservativt dravel. Du är ingen liberal, trist att du saknar tillräckligt intellektuellt djup för att inse det. Du verkar ha missat den där biten om "alla människors okränkbara rättigheter till liv, frihet och egendom" samt att alla människor är lika mycket värda oavsett ras, religion, kön eller inkomst. Tar du dig själv på allvar?
Zakk, det du skriver är ett vanligt missförstånd, som visar hur fast du är i det socialdemokratiska tänkandet. Att påpeka att en individ har större begåvning eller högre intelligens än en annan, och därför andra förutsättningar i samhället, står inte i strid med liberalismen.
Tvärtom - det är det som är liberalismens själva essens.
I övrigt är din kritik så svepande och polemisk att jag tycker det är svårt att besvara den. Vilket i och för sig styrker Wille Falers tes. Quod erat demonstrandum!
Riktigt kul! Nu är jag säker, du är en mer avancerad variant av Milton Frihetsson, här tar du ju steget över till fascism (förnekande av människans lika värde) vilket inte direkt är särskilt liberalt. Pinsamt att jag inte genomskådade det tidigare.
ClaesW, det verkar som att du missförstår med flit. Liberalismen utgår från att människor är jämlika men olika. Om man inte förstår den distinktionen är man kommunist och inte liberal.
Men fortsätt du att klistra dina etiketter på argument du inte lyckas bemöta. Din argumentationsteknik bevisar ju bara den tes från Willes blogg som inspirerade mig till denna bloggpost.
Och hur innebär "att gradera rösträtten efter inbetalda skatter" att människor blir jämlika?
Om man till exempel blir sjuk, ska man bli av med rösträtten då? Om man är arbetslös? Om man bor utomlands?
Det är ganska givet att vi skulle få en ganska enkelspårig politik med din idé. Hur rättvist är det att alla de som behövs för att samhället ska gå runt men som inte tjäner särskilt mycket (busschaffisar, cykelbud, städare, sjuksköterskor, sopåkare osv) inte ska kunna påverka lika mycket som en jurist? Är det din bild av rättvisa? Fascism kallas det för, det är definitivt inte liberalt.
ClaesW, det är glädjande att se att du äntligen för en debatt i sak. Jag har därför överseende med dina beskyllningar för fascism (sådana påhopp brukar komma som ett brev på posten när man sagt något riktigt träffande).
Jag vet inte vilken politisk övertygelse du själv har, men låt oss för ögonblicket anta att du med 'liberalism' menar den blandning mellan liberalism och socialism som brukar kallas 'socialliberalism' och i Sverige traditionellt har förknippats med folkpartiet.
I så fall skulle du nog uppleva det som besvärande att veta att socialliberalismens intellektuelle fader, John Stuart Mill, förespråkade allmän men graderad rösträtt. Han menade att rösträtten skulle graderas efter utbildning. Detta för att få en balans mellan krav på delaktighet och rationalitet.
Att gradera rösträtten innebär för övrigt inte som du tycks tro att några helt fråntas sin rösträtt; det innebär bara att de som är mer kompetenta får större inflytande än andra.
Jag stöder själv i princip Mills idé men tror att den vore olämplig i praktiken då det bland de välutbildade finns ganska gott om människor som trots långa utbildningar inte tillför samhället något större mervärde: tänk t ex på bibliotekarier, socionomer och andra offentliga tjänstemän.
Bättre då att utgå från ett mått som är både informativt och objektivt, nämligen förvärvsinkomster!
Jag tror att jag hakar på ClaesW lite där och föreslår en annan gradering, nämligen att de som tillför samhället mest ska få flest röster. Det är lite som du också var inne på, Kurran, men annorlunda. Jag anser nämligen att förvärvsinkomst inte har det minsta med samhällsnytta att göra. En sopåkare, t ex, tjänar inte speciellt mycket. Men om han inte gjorde jobbet, skulle det bli ett jäkla liv. Detsamma gäller busschaufförer, städare, personalen på snabbmatsrestauranger och vårdpersonal. Dessa personer påverkar hundratals, kanske tusentals andra människors tillvaro varje dag och gör den bättre. Det är dessa personer man kan kalla samhällsbärande. En advokat, som du Kurran, påverkar kanske högst ett tiotal personer varje dag och då inte alltid till det bättre. Jag anser därför att man borde göra statistiska beräkningar på den samhällsnytta varje yrke innebär, dvs hur många människor de via sina jobb påverkar positivt, och därefter gradera antal röster per yrkeskår. Vad säger du om det, Kurran?
Glömde skriva mig signatur i det förra inlägget.
Jag skulle inte skriva mer nu, men kan inte låta bli att påpeka att den store liberalen Milton Friedman påstod att "grunden i liberalismen är individens egenvärde. Alla människor är olika och har olika mål och preferenser i livet. En människovänlig politik måste därför inrikta sig på pluralism och valfrihet, så att de enskilda individerna får eftersträva sina egna mål utan att bli hindrade. Även om ett tvångssystem skulle ge högre tillväxt än en fri marknadsekonomi, är ändå den senare att föredra, hävdar Friedman, för den respekterar folks egna val, och låter människor skapa sitt sin egen tillvaro." (källa: www.liberalismen.com)
Jag har svårt att förena det tankesättet med Kurranz elitstyrda (om nu hög inkomst innebär att man tillhör samhällseliten, jag ser inte en sådan koppling överhuvudtaget) samhälle. Dagens lektion i liberalism avslutas härmed!
Zakk, din arbetarromantik känns mer än lovligt förlegad. Det var på 70-talet man förhärligade arbetaren på det viset. Sedan dess har de flesta insett att ett samhälle stagnerar om de lägsta samhällsskikten upphöjs till ideal. Men för all del, om det nu är så ärorikt att vara grovarbetare föreslår jag att du drar på dig blåstället och börjar göra nytta istället för att sitta här och kommentera.
Jag tror att vi skulle behöva en nationalekonom för att förklara varför du har fel. Men jag kan göra ett försök. En högutbildad person betingar en högre ersättning på marknaden eftersom det han producerar har ett högre värde. Detta kan t ex handla om en specialistkompetens som är sällsynt men mycket uppskattad. Lönen reflekterar alltså - bland annat - människors utbytbarhet.
Denna utbytbarhet (eller brist därpå) för individer får givetvis inte förväxlas med en sysslas utbytbarhet. Det är där din sophämtare kommer in.
En advokat av min kaliber skulle utan problem kunna försörja 5-6 sophämtare (och det är väl det jag i praktiken gör, via skattsedeln). Om sophämtaren inte skulle vilja hämta mina sopor skulle det allts vara oerhört enkelt att få tag på en ersättare. Men om jag plötsligt skulle sluta arbeta finns det ingen som har mina kunskaper och kompetenser - förlusten för samhället skulle därför vara så mycket större.
Arbetarromantiken var ironi, men den var populär på 70-talet. Din elitism var i och för sig populär senast på 1800-talet, så jag är modernare än du i alla fall! När tvåkammarriksdagen infördes i Sverige 1867 och den gamla ståndsriksdagen avskaffades, så infördes ett kvoterat röstsystem likt det du efterlyser. Det baserades på inkomst och egendom och för att överhuvudtaget kunna bli vald till riksdagen krävdes en rejäl plånbok.
Systemet ansågs tillslut odemokratiskt (storstrejken 1909 handlade bl a om krav på ökad rösträtt) och proportionella val infördes av regeringen Arvid Lindman 1909. Lindman tillhörde Allmänna valmansförbundet, vilka numer kallas Moderaterna. Han insåg alltså för 100 år sedan det Kurran inte inser idag.
Zakk, detta är en intressant argumentationsteknik från din sida. Så fort du får svar hoppar du till ett nytt argument vilket gör det omöjligt att nagla fast var du egentligen står. Den tidigare hyllningen till sophämtaren är nu plötsligt ironi - och nu är det plötsligt istället historien som visar att jag har fel.
Problemet är emellertid att du för diskussionen på premissen att allting var sämre förr. Det är trevligt med framstegsoptimism, men det är viktigt att komma ihåg att det finns flera processer som går åt fel håll. Framför allt i Sverige.
I Sverige finns det mycket som var bättre förr. Vår position i välståndsligan. Vår ekonomiska tillväxt. Arbetslösheten. Marginalskatterna. Kvaliteten på utbildningen. Lönestrukturen. Utredningsväsendet. Grundlagen.
Jag förespråkar naturligtvis inte det system som gällde från representationsreformen fram till den allmänna rösträttens införande - just för att rösträtten inte var allmän. Som jag upprepat flera gånger nu är jag för allmän men graderad rösträtt.
Sista: följande kan man efter denna ordväxling konstatera;
- Kurran vill ha en återgång till en begränsad rösträtt. Inte helt lik den från 1867, men nästan. Den allmänna och lika rösträtten som infördes av högerregeringen 1909 var ett misstag.
- Kurran tyckte att det ekonomiska klimatet i Sverige med avseende på arbetslösheten, lönestruktur, utbildningskvalitet, marginalskatte och ekonomisk tillväxt var bättre under det socialdemokratiska efterkrigssverige med rekordåren. Det var intressant!
- Kurran förstår inte ironi. Inte så konstigt i och för sig, då jag tillhör den ironiska generationen och Kurran är (nästan) 40-talist.
Graderad rösträtt efter inbetalda skatter, och något förvirrat snack om en sorts definierbar ''intelligens''. Exakt VAD är denna intelligens Kurre? Hur skulle du definiera den? Talar vi om något sorts ''logiskt'' tänkande? Om livserfarenheter? Varför skulle människor som betalar mest skatt vara de mest ''intelligenta''?
Anledningen till att inget riksdagsparti ''skulle ha modet att föra upp den här frågan'' är för att det rör sig om konkret fascistiska idéer: Att de mest bemedlade och mest ''intelligenta'' (intelligenta enligt Kurres mått) medborgarna skulle ha det största politiska inflytandet.
''Jag anser nämligen att förvärvsinkomst inte har det minsta med samhällsnytta att göra. En sopåkare, t ex, tjänar inte speciellt mycket. Men om han inte gjorde jobbet, skulle det bli ett jäkla liv. Detsamma gäller busschaufförer, städare, personalen på snabbmatsrestauranger och vårdpersonal. Dessa personer påverkar hundratals, kanske tusentals andra människors tillvaro varje dag och gör den bättre. Det är dessa personer man kan kalla samhällsbärande. En advokat, som du Kurran, påverkar kanske högst ett tiotal personer varje dag och då inte alltid till det bättre.''
Word. Vad blir ditt utförliga svar på detta, Kurre?
Bäste August,
Det finns ett otal undersökningar som dokumenterar sambanden mellan samhällsklass, utbildningsnivå, inkomster och intelligens så jag tror att du gör bäst i att föra diskussionen på premissen att detta samband existerar.
Fascism innebär för övrigt att 'mannen på gatan', pöbeln, och dennes lägsta instinkter ska styra politiken. Detta är raka motsatsen mot den meritokratiska liberalismen.
Hahahaha.
Återigen: Definiera denna ''intelligens'' tack.
Fascism har ideologiska inslag från både höger och vänster. Men den byggde inte på att ''pöbeln'' skulle styra politiken utan på stenhård diktatur. Däremot har du rätt i att de fascistiska ledarna försökte och ofta lyckades elda och vinna sympati för sina intressen hos människor genom att vädja till dessas lägsta instinkter. Men det var fortfarande inte ''pöbeln'' som styrde politiken.
''Jag anser nämligen att förvärvsinkomst inte har det minsta med samhällsnytta att göra. En sopåkare, t ex, tjänar inte speciellt mycket. Men om han inte gjorde jobbet, skulle det bli ett jäkla liv. Detsamma gäller busschaufförer, städare, personalen på snabbmatsrestauranger och vårdpersonal. Dessa personer påverkar hundratals, kanske tusentals andra människors tillvaro varje dag och gör den bättre. Det är dessa personer man kan kalla samhällsbärande. En advokat, som du Kurran, påverkar kanske högst ett tiotal personer varje dag och då inte alltid till det bättre.''
ÅTERIGEN: VAD BLIR DITT UTFÖRLIGA SVAR PÅ DETTA, Kurre?
Och vilken sorts ''intelligens'' är det du talar om. Definiera den utförligt, tack.