Trångsynt Svensson i radio.
Det är väldigt lätt att säga till en 20-25-åring: sök jobb, ta jobb. För att i den åldern kan man flytta, man kan flytta till något av de expansiva områdena. Men säg det till en 55-60- åring: sök jobb, ta jobb - i annat fall sänker vi kassan för dig. Det är inte så enkelt, säger Alf Svensson.
Detta är naturligtvis alldeles fel. För oss liberaler är det oerhört lätt att säga exakt samma saker till en 55-åring som till en 25-åring. Anledningen till att vi liberaler inte har några som helst betänkligheter att göra detta, är, att vi till skillnad från vänstern inte förblindas av abstrakta - och i förlängningen: totalitära - begrepp som "socialt patos" eller "empati". Alla framgångsrika liberala ekonomier bygger på förutsättningen att de lägre befolkningsskikten är beredda att ta sig dit jobben finns, istället för att rulla tummarna på bekostnad av oss höginkomsttagare.
Svensson menar vidare att det är "svårt för äldre människor som etablerat sig på en ort med bostad, vänner och familj" att flytta dit jobben finns. Detta är ett typiskt exempel på hur välfärdsstaten ger upphov tll en offermentalitet som i slutändan blir en mycket dyr historia för oss höginkomsttagare. Naturligtvis kan även en äldre löntagare skaffa ny bostad och nya vänner på den nya orten, och i tillämpliga fall även ny familj. Med en liberal entreprenörsanda skulle de berörda individerna kanske rentav betrakta detta som en spännande utmaning istället för det problem som målas upp av socialistiska journalister.
Frågan inställer sig emellertid, om inte de socialistiska journalisterna är oärliga när de svartmålar den liberala förflyttningspolitiken. Även vänstern har ofta använt sig av dylika folkförflyttningar när den ekonomiska dynamiken så krävt - såsom exempelvis i Sovjetunionen under Stalin. Den avgörande skillnaden är emellertid, att de liberala folkförflyttningarna sker under full frivillighet: de berörda individerna är naturligtvis i sin fulla rätt att utan offentligt understöd stanna kvar på de egna orten.
Andra bloggar om: Alf Svensson, Josef Stalin.
Menar du verkligen allvar?
Det där med att tvingas* skaffa ny familj som en följd av att man blir av med sin tidigare anställning, är det verkligen något du menar är generellt godtagbart? Det är väl bara "tillämpligt" i så enstaka fall att det inte ens är värt att nämna, i synnerhet för äldre?
*Och nu menar jag inte det direkt rättighetskränkande tvång som man kan utsättas för av andra individer utan av marknadens osynliga hands tvingande påverkan. Tvingande i den mån att de alternativ som presenteras är värre. Precis som alternativet att bli skjuten av Stalins underhuggare istället för att lyda är värre. Skillnaden är dock huruvida tvånget är rättighetskränkande men det är fortfarande tvång som inskränker en individs frihet även om det inte finns någon annan individ som är personligen ansvarig.
Om detta vore ett tvång som är orsakat av naturen så vore det ju inget att bråka om. Men i förlängningen är det ett tvång som är orsakat av andra människors val. Andra individer har alltså ökat sin frihet på bekostnad av en annans frihet. Visst, det har ägt rum på ett indirekt sätt och ingens rättigheter (de liberaler brukar tala om) har kränkts. Så vad är då problemet? Det har att göra om maktfördelning, om allas val hade lika mycket inverkan på andra så vore det ju gott och väl. Men nu är det ju naturligtvis så att människor med mer pengar gör val som får större påverkan.
Det är naturligtvis godtagbart att tjäna och äga mer pengar (krediter för det man producerat) än andra, det är även godtagbart att spendera dem på saker andra producerar. Det är dock inte godtagbart att ha otillbörligt stor makt över någon annan, det är nämligen att utöka sin egen frihet på bekostnad av någon annans. Och dessvärre så är ju pengar, som talesättet säger, makt.
Slutsatsen är alltså rätt så betungande för kapitalister: Det är inte rätt att använda pengar på ett sätt som inskränker andras frihet.
Vilken tur för deras samveten att de inte delar den åsikten...
Helt rätt. Så därför ska man givetvis omedelbart ta bort alla ekonomiska ersättningar till fd riksdagsmän och regeringsledamöter. De som är så ofantligt kompetenta kan naturligtvis klara sig själva när de avgår, precis som alla andra, sjuka som friska.
Nu när jag ser sarkasmen och poängen, uppskattar jag din blogg otroligt mycket mera.
Efter att ha läst din "liberala" blogg med fascianstrukna värderingar och åsikter förvånas jag inte av inlägget ovan i någon större mening.
Med undantag av hur du från dina höga hästar ser på äldre människors svåra sociala situation som en "spännande utmaning" får det inte heller sägas vara uppseendeväckande.
Det förvånar mig dock hur du kan kalla "empati" för ett abstrakt begrepp? Både psykologer, genforskare, psykiatriker och sociologer har visat hur detta i allra högsta grad är något konkret; nedärvt i generna hos de flesta människor, psykopater och sociopater undantaget.
Kanske är det utifrån en sådan tanke och- känslovärd du betraktar begreppet, i sådant fall är din slutsats inte särskilt förvånande.
Mvh
Lorenz
Bäste Lorenz,
Har Du så svårt att argumentera emot mitt liberala budskap, att Du måste ta till de allra simplaste tillmälen?
Naturligtvis finns det ett val; man kan antingen odla en socialistisk offermentalitet eller försöka se till möjligheterna i tillvaron.
Att du inte hyser något som helst respekt för det andra synsättet, säger en hel del om din demokratiska trovärdighet.
Jag uppmanar Dig likväl att fortsätta läsa mina texter här på blogen. Jag tror nämligen, att Du har mycket att lära!
Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén